Hårda tider

Jag somnade igår, efter att ha suttit i timmar i soffan med pärnonen och snackat igenom det hela, och efter att jag varit på donkan på nattbesök med ida - för sista gången. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre. Jag vet ju att det är detta jag vill, men, trodde aldrig det skulle bli såhär jobbigt att lämna alla. Det är verkligen svårt, och det tar på krafterna.

Men jag hoppas att mina galna tankar släpper snart, så jag kan börja glädjas åt den turen jag haft. Jag längtar tills jag får tillbaka den där känslan av att detta är rätt. Jag längtar, till att få längta igen.

Nu är det dags att göra sig i ordning, ska snart in till stan och träffa Fia, leta presenter och sedan dra mig mot jobb.
Åh, Köpenhamn... I'll be back... <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0