Kallt. Det är så jävla ruskigt kallt ute så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Som tur är, har man sällskap påväg hem så man har någon att beklaga sig för. Förutom kylan, diskuterades nästa veckas uppgift, vetenskaplig rapport, som är allt för flummig för min smak. Den påminner lite om det där projektarbete i trean, som man aldrig fick klart. Det där jobbiga projektet, som skulle se ut och handla om precis det läraren tyckte var intressant. När i all världen ska jag få lov att skriva om det jag tycker är kul?!

Väl hemma, låg det ett brev på dörrmattan lite sådär, uppochner. "Inte fler räkningar! Jag orkar inte!" var väl den första tanken som for genom skallen. Tanke nr två "vänta nu lite, Johanna sa något om antagningsbesked... de skulle kanske komma ut denna veckan...". Hjärtat började dunka, jag plockar upp brevet och jo visst var det från HKR (Högskolan Kristianstad).

Det är med andra ord officielt. Jag ska läsa till engelsklärare för högstadie och gymnasie elever. Snacka om att jag kommer kunna få många jobb med det i bakfickan. Som sagt, världen bör se upp - för här kommer jag!