So whats the point of making an effort when your getting nothing in return anyways?

Som vuxen människa finns där vissa saker man måste ta ansvar för. Bland annat, katten. Lyckligt lottad som jag är (att jag blivit kattägare...) finns där inget som heter - en helg i malmö längre. Jag måste vara hemma och mata den fyrbenta krabaten vare sig jag vill eller inte. Fullt medveten om detta, bjöd jag i förra veckan upp alla gamla godingar, det gäng jag umgicks med på högstadiet för en liten re-union. Framför allt för att det hade varit trevligt att samla gänget igen, men också för att jag skulle ha nån planer för helgen iaf. De tackade glatt ja till inbjudan och jag har sett framemot en kväll med Singstar och pub-runda på lördag.
Men, som jag så många gånger förr har fått lära mig den hårda vägen - så kan man inte lita på vad folk säger. Man bör alltid ha en plan B. Det har jag inte i detta fallet.

Tyvärr, har jag idag (två dagar innan!) fått beskedet om att ingen kan pga jobb, skola (på en lördag?), pengar osv osv. Nej, det var ju tråkigt tänkte jag och bestämde mig för att bjuda upp lite annat folk istället. Sent ute som jag är, kan ingen annan iheller eftersom de redan har planer till helgen. GAH! Antingen har jag inga vänner eller så... har jag inga vänner. Hm.

Så det får helt enkelt bli en till sån där, ensam, deprimerande helg i K-town med självständigt alkohol missbruk. Kul.

Nu är jag seriöst ledsen i ögat.