Tråkig vardag i all ära

På något höger eller vänster, verkar det trots allt vara så, att när man förlorar det ena, kommer det andra. Och tur är väl det... Men frågan är, is it worth opening up, the healing wound inside? Only time can tell.

Med halvöppna ögon lyckades jag ta mig till skolan imorse. Överraskande nog, verkar Moment 2 vara jävligt intressant faktiskt. Det handar om att granska vetenskapen kritiskt, och gud vad kul det är att få ifrågasätta allting - och ta reda på sannolikheten till saker och ting på egen hand.
Dessutom, kan jag stolt meddela att jag för första gången upplevt direkt beröm av en lärare. Ni vet hur jag kan vara ibland, med alla mina filosofiska, konstiga tankar som få anser vara av någon vikt alls. Ja, min lärare råkade överlyssna en av dessa och wow, vilket reaktion. Hon bokstavligt talade jublade av lycka, över att hon äntligen fått en elev som kunde analysera runt vetenskapen. Yes!

Inte nog med att jag gjort ett bra jobb i skolan, jag har även handlat mat på Willys. Inte en enda onyttighet! Nej, inte ens pinnar. Kan Kristin vara på väg mot en hälsosam livsstil? Kan det vara så, att Kristin börjar hitta tillbaka från den där stresshålan? Ja... så kan det mycket väl vara.



Och på fredag, återvänder jag till Malmö...
"av längtan till dig"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0