Nu är jag less, riktigt super duper less på ALLT. Efter en lång och slitig dag igår, somnade jag i soffan vid halv fem tiden och sov super gott fram tills klockan blev halv sju. Sen steg jag upp, gjorde chokladpudding och sörjde mitt förlorade liv i Köpenhamn.
Jag vill dock GRATULERA Sofia till hennes jobb på Cypern. Kommer sakna henne så himla mycket! Men jag om någon borde förstå att man behöver göra sånna här saker, för att växa och lära känna en själv. Som Carolin alltid säger "Jag blir så glad när det går bra för andra". Så sant som sagt.

Vid halv nio ringde jag upp Johanna och för första gången på hela dagen kände jag lite hopp. Det finns nog en bättre värld där ute trots allt. Man ska bara hitta den också. Och det tror jag att vi gör, tillsammans! YEAH. Varför blir jag alltid så pepp när jag pratar med dig, J?! Only God knows why.

Men jag gillar det.

Idag är dagen då jag ska hålla tal i skolan, inför alldeles för många och något lite för tråkigt. Jag hoppas på det bästa, på att det kommer gå bra, på att jag inte svimmar, dör eller nåt sånt tragiskt.
Efter skolan, vid tolv-tiden, ska jag in till stan och vandra. Blir nog pluggish på ett fikish. Mysigt.