Ibland önskar jag att saker och ting var så mycket lättare... Andra gånger, är jag tacksam för att det är komplicerat, lite jobbigt och kräver lite extra energi. Men det är bara när det går bra.

Just nu är mitt hjärta så stängt och blokerat som det bara kan bli. Känns som om min kropp har satt upp Berlin muren runt det, med ett tiotusental vakter som inte låter någon tränga sig igenom. Jag känner mig iskall, självisk och stenhård. Ett annat ord skulle kunna vara independent. För det kan man lugnt säga att jag blivit på senare dagar. Jag klarar allt själv och gör allt själv. Sen om jag trivs med det, är en annan fråga. Ibland har man bara behovet av den där kramen, det där smset, den där kyssen eller den där massagen. Ibland hade man velat ha någon att laga mat till, städa åt eller bara säga hej till när man kommer hem. Ibland önskar jag, det fanns något mer i livet att leva för än bara mig själv.



One night stands are awesome, men man tröttnar även på dom.