Jag är både ledsen och arg, förtvivlad och förbannad, deprimerad och förvirrad. Men mest av allt är jag besviken. Besviken på mig själv, på min omgivning och på allt annat man nu kan vara besviken på.

Dagen började jätte bra. Vaknade upp ur drömmen om min blivande, promenerade runt i kvarteret, åt frukost, kollade facebook och allt annat som jag brukar göra på morgonen. Jag hade fått svar från Natti, en bekräftelse på att jag kunde komma den 28 mars. Sofia blev lycklig, för det innebar att jag nu hade pengar nog för att komma på hennes kalas.

Pengar, pengar, pengar.

Jag betvivlar inte att jag inte är ensam om att vara pank, men däremot tvivlar jag på att där jag kommer från - förstår de hur det är. Och tro mig, det är inte lätt. Hela världen kan rasa, på ett fåtal sekunder. Allt kan kretsa runt ett par hundralappar, mindre än så. Livet hänger på en tråd. Det är en ständig oro i magen och frustration över maktlösheten. Jag har inte pengar, till att göra det du gör.

Jag vill dock att du ska veta,

att jag har spenderat de ändå,

för att göra dig glad.

I did it for you goddamnit.