Någonstans på vägen, tappade jag det viktigaste jag har. Mig själv.

Jag är nog den mest omtänksamma människan du någonsin kommer möta. Jag bryr mig, jag sätter mig in i saker och jag håller mina löften. Jag gör allt för att alla andra ska må bra och säger aldrig nej om någon ber mig om en tjänst. Det måste vara skönt i skuggan när jag blokerar solen en kokhet dag från en solbränd kropp. Det är bara synd, att jag aldrig fått prova på det själv, att bli svalkad, i skuggan, för att någon annan blokerar solen för mig. Men vad skulle hända om jag bestämde mig för att flytta på mig. Vad skulle hända om jag bestämmer mig för att tänka lite mer på mig själv istället för andra. Vad skulle hända om jag begär min tur att få må bra.

Men å andra sidan. Skulle alla vilja sitta i skuggan, hade det inte funnits någon som blokerar solen och hade det inte funnits det, hade ingen blivit svalkad. En sån värld, hade jag inte heller velat leva i. Så kanske är det bäst jag inte flyttar på mig trots allt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0