Same shit, different day
"Det gör ont en stund på natten, men inget på dagen. Du vet att det gör ont, det gör ont, men ändå, jag har klarat mig rätt länge jag börjat bli van"
Jag var bara så illa tungen att få skriva av mig igen. Tacka gud för att det finns bloggar!
Jag vet inte längre vad jag ska säga, eller vad jag ska tycka, tänka, känna. Det gör ont från topp till tå, och det som gör mest ont är att jag vet att det var helt mitt eget fel. Det är faktiskt jag som flyttat, jag som deletat mig själv ifrån hans liv, det är jag som tog beslutet om att nu fick det vara nog - när det kanske hade gått ändå. För det kan inte stämma, att den här slags kärlek inte är något speciellt. Det kan inte vara så, att när hjärtat skriker efter hans famn, att det har fel. Det kan inte vara så, att när det enda man tänker på är det enda man inte ska tänka på... eller?
Jag är fortfarande lika förtvivlad, som jag var den dagen han lämnade min sida. Jag har fortfarande kvar magknipet och ilskan av att inte få det jag vill ha. Och kanske är det just det, att jag inte får vad jag vill ha som knäcker mig. Eller så är det så, att jag faktiskt var kär på riktigt, att vårt förhållande för mig, var på riktigt - att jag älskade honom, på riktigt.
Men jag antar att detta får vara vårt sista förväl, vare sig jag vill eller inte. För jag vet ju mycket väl, att det inte kommer att fungera i längden. Jag vet ju om, att det här sårar mig och ingen annan - om och om igen. Tyvärr så är det ju så, att oavsett vad han säger - säger hans handlingar så mycket mer. Att gå från tjej till tjej, när man har en wify hemma, säger väl allt om hur mycket han älskar mig. Jag måste inse, att jag fallit så mycket hårdare än vad han gjort. Därför, är det väl också jag som får ta smällen.
Nästa projekt blir att hitta en falldyna. Något som kan ta emot mig, och göra fallet en smula mjukare.
Kärleken
Komplicerat, känner jag snurrar runt i mina egna tankar just nu.
Ikväll var då tanken att jag skulle till Malmö. Sen tänkte jag om, och insåg att det finns så mycket annat jag måste göra här, dessutom...tror jag att en mysig fredagkväll får mig extra pepp inför imorgon.
IN, always in my heart.
I have a dream...
Däremot, har jag gått runt och grubblat på vad det är jag vill göra med mitt liv (som alltid). Och än en gång har jag kommit fram till något galet, spontant och galet. Jag vill bli öresundslärare. Att utbilda barn och ungdomar till en öresundsbo hade nog varit det perfekta jobbet för mig. Min onda plan är nämligen att en dag föra samman Danmark och Sverige. Vi har ju så otroligt mycket vi hade kunnat lära oss av varandra. Vi har redan så smått börjat att föras samman, medvetet eller omedvetet. Och detta hade jag velat fortsätta jobba på. Är det då inte en fantastisk ide, att börja med att lära ut och ge kunskap om Sverige till danska barn och viseversa. Absolut!
Jag går i motvind
"En sekund blir till år och regnet det slår
mot fönstret som hjärtat för dig
Vi fick en minut sen tog pengarna slut
Jag hann aldrig säga
Jag saknar dig och jag lovar
Du finns här, inom mig
Jag vet, om du orkar att vänta
Jag vet, att det kommer en dag, en plats och en tid
För oss, bara du och jag
Jag vet, jag känner din längtan
Och Jag ber dig tro på mitt ord
Det enda jag vill är att få vara där du är"
- Det enda jag vill, Jimmy Jansson
Och livet, det rullar på...
Efter en kämpig helg, med renoveringar hit och dit börjar jag se ljuset i tunneln. Imorgon läggs golvet och på fredag kommer köket. Sen, är det bara att flytta in - på riktigt.
Men lägenheten är inte allt min värld kretsar runt just nu (även om det kan verka så). Jag fick även träffat alla de underbara där hemma, inklusive han som inte får nämnas.
Ja, när det gäller honom börjar saker och ting bli komplicerade. Jag vet inte hur mycket längre jag kan hålla tillbaka mina känslor, och jag vet tyvärr inte heller hur lång tid det tar innan han än en gång krossar mitt hjärta. Men å andra sidan, ett liv utan kärlek, är inget liv alls.
Sen kommer vi ju till plugg-delen som tyvärr inte heller går att leva utan. Jag ligger redan back, pga att vår underbara kurslit. inte finns att köpa någonstans. Men så får man göra det bästa av situationen och försöka hänga på ändå. Hur? Tjaaa, jag skulle kunna börja med att dyka upp på lektionerna...
Nu mår man som man förtjänar
Väl i skolan, sitter spyan i halsen och huvudvärken dunkar. Min Monster, nej den kunde jag verkligen inte få ner. Så efter det längsta seminariet i mitt liv (som jag dessutom inte minns mycket av) bestämde jag mig för att gå hem. För att sitta i skolan, fortfarande packad kändes inte lyckad. Och jag tror heller inte det var så populärt. Spritdoften tog över klassrummet.
Men kul hade jag igår iaf. Och det var rätt imponerande, att jag lyckades hitta hem.
4 timmars sömn senare, sitter jag här och glor in i kylskåpet, bokstavligt talat. Orkar inte röra mig, orkar ingenting - även om jag har så himla mycket, jag borde göra. Men idag, tror jag att jag tar en paus från vuxenlivet. Idag, ska jag få lov att vara tonåring.
Senare, framemot kvällen ska jag plugga hade jag tänkt mig. Har en hel skollag att lära mig, och en jävla massa pedagogiska vetenskapsteorier. När jag väl är klar med det, tänker jag njuta av en lååååång natts sömn i min ensamhet. Låter rätt härligt, inte sant?
Poppin bottles. Det är Lill-lördag för fan.
En tur till Danmark skadade inte, inte alls faktiskt. Jag fick köpt sprit, träffat Ida och självklart djävulen han själv. Det mest fantastiska med det hela, var att han visste ju inte något, så när jag kom dit, skulle kära svinet komma dit. Men eftersom jag kom, fick han ringa henne och säga att han inte längre kunde träffas. Nej, för han valde mig. HAH, suck on that bitch. Fyfan vad jag hatar den människan. Men iaf...
Ikväll är det fest på Kåren, och ja, självklart ska jag dit! Här ska det drickas, dansas och njutas. Imorgon, vet jag inte om jag kommer vara lika glad över mitt val - men det problemet tar vi klockan 7 när väckarklockan ringer.
Annars händer det inte mycket i livet just nu. Saker och ting rullar på som de ska, och action ser man inte mycket av. Men det kommer?
Dagens maträtt: Mjölk och flingor.
Också motiverar vi oss själva.
Utanför mitt fönster, har fåglarna årsmöte. Har nog aldrig sett så många flaxande figurer på en och samma gång. Ser alltså ut som om jag hamnat mitt i deras högkvarter - tillsammans med alla pensionärer (som också lever på staten). Underbart.
Nej men seriöst. Jag diggar detta stället. Trots allt jobb som kommer krävas för att få det fint, känns det helt klart värt det. Jag bor, 7 minuter (gångasvtånd) till stadens fetaste klubb, 10 minuter (cyckelväg) från skolan och underbara 10 minuter (cyckel) från tåget mot Malmö/Köpenhamn. Jag tror inte att det blir så mycket bättre än såhär. Men tro mig, efter allt detta spacklande och rivande, målande och putsande krävs en jävligt bra motivation för att orka fortsätta.
Sen, kan man ju fråga sig, hur jag ska klara mig utan alla nära och kära. Tre veckor in på terminen, börjar det kännas att man inte har de där människorna man bara kan sticka hem till en trpkig söndagkväll. Och det om något, tar på krafterna - tyvärr.
Dagens ord: Tålamod.
Den som sa att Kristianstad inte har något att komma med, har fel.
Känn er manade att komma upp och hälsa på. Nu mera, känner jag till stadens bästa pubbar och för att inte tala om klubbar. Det är dags att plocka fram fest-kläderna igen girls. Nu ska vi göra Kristianstad osäkert tillsammans! (och ja, tro det eller ej, men jag har hittat ett mini-IN, tro fan jag kommer trivas här!)
Idag, händer det inte lika mycket roliga saker om man säger så. Just nu, står jag och inväntar föräldrarna, det är ju dags att måla om och renovera min vackra lägenhet. Och ja visst är det kul att få lov att se skillnaderna efteråt, kunna klappa sig på axeln och säga - bra jobbat. Men innan dess, krävs det att man jobbar tröjan av sig.
Sen, när jag ändå är igång med klagandet, kan jag ju säga att det är fruktansvärt mycket i skolan just nu och lilla jag, ja - jag orkar bara inte med att tänka på både lägenhet, flytt och plugg. Så det ska bli skönt att få andas ut igen om ett par veckor.
Med vänliga hälsningar,
Kristin i Kristianstad
Kaos.
Min älskade lägenhet, finns där mer jobb med, än vad jag sett på länge. Bara tanken på att jag ska fixa den, med endast hjälp av mor min, under två veckors tid - stressar skiten ur mig. Jag har verkligen ingen aning om hur jag ska klara av det. Dessutom, som om inte detta vore tillräckligt med arbete, går jag i skolan och skolan måste skötas. Så mitt i allt pluggande och renoverande, kommer alla andra problem in. För att ja, jag kan knappast påstå att jag mår speciellt bra av att vara så långt ifrån alla vänner som jag är. Och för att inte tala om Dan... Åh... Kärlek, plugg, vänskap, boende, fester, pengar - stress, stress, stress. Kaos.
Eyes on the goal.
Jag vet ju om att det kommer bli bra, men att det kommer ta tid. Jag och mitt tålamod, kommer tyvärr inte så bra överrens med tiden så därför är jag bara allmänt frustrerad. Men jag antar, att det är bara att ta en dag i taget. Och någon gång, snart igen, kommer jag må toppen.
Och ja, just det! Jag har tagit lite bilder på lägenheten, hur den ser ut just nu. Så räkna med ett "före och efter- album" sen =)
Jag överlevde Insparken, och är nu mera ingen nolla, utan en etta
Efter en väldigt lång vecka, sitter jag här, med massa underbara minnen från insparken. Jag har tyvärr inte så mycket tid just nu, men jag ville bara säga att...
Jag lever.
Idag ska jag ut och kolla på lägenhet, igen, och denna gången tror jag faktiskt att jag hittat rätt. Jag tror att jag har ett nytt hem, mitt eget hem :)
Bilder läggs in, så fort internet är fixat.
HOLD ON.
I'll keep in touch
<3
Tuberkolostestet...
Fy fan, rent ut sagt, den sved.
Om ändå barnen hade vetat all den smärta man får gå igenom, för att sedan få lov att stå där och se glad ut när ungarna bara skriker. Om de ändå hade vetat, hade de kanske förstått och visat lite respekt.
Nyinflyttad :)
Ni vet den där låten, I love college? Ja, klart ni gör. Den låten, stämmer så jävla bra in. Högskolan is the shit. Det handlar inte alls om bara pluggande, jobbiga tentor och långa föreläsningar. Det finns ett studentliv, som inte går att jämnföras med något annat studentliv.
Mina nära och kära, jag har det bra.
Kylskåpet är fullt, plånkan är fortfarande tjock och dessutom, skiner faktiskt solen idag. Och på schemat är det introduktions-föreläsning (som jag förmodligen inte kommer sitta speciellt länge på eftersom det är skattjakt i parken). Efter det ska vi på maskerad. Och vafan ska jag klä ut mig till?!
Bra fråga, värd att fundera på.
När det gäller folket, finns det massa trevliga människor, och jag har redan, under en dags period skaffat massor, massor av kontakter. Bland annat, en tjej från Uppsala, en från Hässleholm och en från Karlskrona. Hela Sverige, på ett campus. Bättre blir det väl inte?
Sen måste jag också få lov att skryta om den utsikt jag har idag. Att stiga upp på morgonen, och titta ut genom fönstret för att se soluppgången över havet, är nog det vackraste. Jag har stranden, inte mer än en minut ifrån mig (gångavstånd), en tennisbana, fylld med snyggingar och självklart så har jag inga grannar. Det innebär, dunk, dunk, dunk. Hela dagen lång, och natten om jag vill det.
Men såhär bra kommer jag inte ha det länge till, jag kommer nämligen ha det ännu bättre. Jag ska på visning nu på torsdag, och ja, vi får hålla tummarna på att lägenheten blir min. Jag vill ha den. Punkt, slut.
