Herregud i himmelen vilken helg! Ja, jag måste erkänna att jag är imponerad över att jag lyckats ha sånna underbara helger, flera veckor i streck. Hm, faktiskt sedan jul/nyår. En bra början på året kan man lugnt säga att det är.

I fredags blev det förfest och sen grand och igår gjorde vi Köpenhamn fetaste bar (kras) osäker. Gratis sprit är livsfarligt och det är inget att rekomendera för nybörjade. Ousch vad jag inte mådde bra efter fem imorse. Men å andra sidan, var det värt det.

Träffade Mark, en gammal goding i Danmark som jag saknat så otroligt mycket! Dessutom, fick jag fina komplimanger för min outfit och raggade till mig gratis inträde på f.d disko dasko. As nice!

Det finns så mycket jag hade kunnat dela med mig av, men ack, det orkar jag inte. Så medan ni lever i ovisshet går jag nu för att hjälpa mor med maten.
Duktig flicka.

http://clubspots.blogspot.com

When it was good...
and when reality went from daydreaming to surviving.

Det här kommer bli en extremt intressant månad. Jag är så gott som död. Som vanligt så är det pengafrågan som gör livet så otroligt komplicerat. Vad sägs om att donera pengar till en fattig student? Jag tar glädjeligen emot alla bidrag jag kan få!

Jag har precis räknat ut min budget denna månaden. Den ligger på (från och med måndag), på 133 kronor i veckan. Med de pengarna ska jag klara av precis allt som ingår i dagens vardag. Hur jag ska klara det, är i sin tur den där 5 million dollar question. För om man delar upp det lite till, kommer man snabbt fram till att pengarna i plånboken per dag blir inte mer än 19 kronor - vilket med nöd och näppe räcker till mat. Vilket innebär, att 4 veckor framåt, kommer jag svälta, bli deprimerad och uttråkad. Det är ett under om jag inte hamnar på psykhem i slutet av februari.

Nu ska jag var brutalt ärlig. Kåren är ingen höjdare och jag har inte ett dugg kul där. Men det är ändå dit man går varenda jävla onsdag. Sjukligt. Fast ja, det är väl så det ska vara på Högskolan. En annan sak som jag frågat mig själv den sista tiden är var min drömprins från högskolan är?! Jag har inte sett skymten av honom och börjar nu tveka på hans existens.

På tal om killar, så skrev Mr.Danniboy imorse och ville hemskt gärna träffa mig imorgon på IN i Köpenhamn. Too bad så ska jag dit på lördag. Lite smått irriterande, eftersom jag faktiskt velat träffa honom samtidigt som jag känner att det hade varit skönt att inte träffa honom, att låta honom existera i mina drömmar och endast där. För i drömmarna, behandlar han mig rätt och i verkligheten gör han inget annat än att såra mig over and over again. Fy fan för honom...

Jag träffade en Alban igår. Han sa "Dont trust anybody, your too pretty for that".

Det snöar, det är kallt, jag är trött och allt känns grått. Tjaa, nästan allt iaf. Det är nämligen lill-lördag idag (onsdag) vilket innebär att det är fest på kåren och jag ska dit. Med eller utan pengar ska det festas hela natten lång med alla andra galna studenter som insett glädjen i sprit istället för litteratur.

Innan jag tänker låta mig själv fira, ska det läsas på om första momentet i vårens kurs. Jag tänkte även städa, dsucha, diska, laga mat, handla choklad och fixa cash. Jag gissar på att jag inte kommer göra ens hälften av allt det där.

Bejeweled Blitz på Facebook håller mig upptagen.

Vid nio imorse tyckte min hjärna att det var dags att vakna till, nu hade den vilat tillräckligt. Tyvärr, höll inte kroppen med om den saken. Fy fasen vad jag har ont i varenda liten del. Jag vill inte röra mig så sjukligt ont jag har. Jag skulle vilja kalla detta fenomen för boxningsbakis.

För övrigt, ser jag framemot en lugn dag i solens sken med tvätt ikväll. Jag behöver verkligen återhämta mig.

Röven gör ont som satan. Tro mig, boxning är inte till för klenisar. Jag hade så sjukligt kul på träningen idag, plus så känns det som att jag verkligen fått ge mitt allt och lite till. Dessutom, betalar jag 90 kronor för en hel termin. OH MY GOSH. Man kan inte klaga. Snart, kommer ingen våga möta mig i en mörk gränd.





Första dagen i den nya klassen. Det kändes sådär för att vara helt ärlig. Trevligt med nytt folk, men om folket i själva verket är så trevliga det återstår att se. Lärarna verkade helt okej dock. En av dem är från Caaaaali, vilket innebär att min amerikanska dialekt kommer uppskattas - ÄNTLIGEN! Sen får vi se om jag fixar själva kursen. Den verkar tyvärr inte vara den lättaste. Men med positiv inställning, självförtroende och diciplin klarar man allt (nästan).

Och ja! Jag måste skryta lite med min framgång när det gäller skräpmat. Jag har inte rört en enda godisbit, en enda kaka - nej, inget med för mycket socker och fett. Jag tror det är endorfinerna som får min kropp att tacka nej till drogen (socker). Underbart.

Vilken jävla helg. Helt ärligt, så snurrar allt i skallen, fortfarande - och jag är def helt nykter. Jag är nollställd, clueless, helt borta och totalt förvirrad. Fredag kvällen firade vi Sandras 20årsdag, vilket var jätte trevligt. Tyvärr, var jag själv alldeles för sliten för att njuta till hundra procent. Så det blev en tidig hemgång och lång sovmorgon - för det behövdes. På lördagen, var tanken att jag skulle återvända hem, men efter att Robin insett att han inte kunde komma upp på besök, insåg jag att jag skulle bli tvungen till att besöka Andy på kvällen, för att fira hans födelsedag (en himla massa födelsedagar!!!! GAH). Duktig som jag var körde jag dit med no intentions of drinking. Mja, efter en cider som välkomstdrink var det kört. Så jag bestämde mig för att supa bort de sista hjärncellerna och sova på soffan tills berusningen var borta. En galen kväll som väckte många minnen. Det gör ont i varenda kroppsdel när jag tänker tillbaka på vad jag och Andy hade och vad vi inte har idag. Ousch.

Tillbaka i K-town är det dags för skola igen och idag ger jag allt jag har. Det är upprop och början på den jobbigaste terminen of my life. På schemat står det Phonetics, english grammar and phonology (nej, jag vet inte heller vad det är för något). Efter skolan, blir det tjejsnack hos Johanna och sen beger vi oss till träningen tillsammans. Boxningen is my savior.

Tack för alla fina minnen <3

Ni kan helt klart räkna med en smula fler inlägg, nu när jag är tillbaka i K-town. Ullared i tisdags gjorde mig mer pank än vad jga någonsin varit. Nu är verkligen, precis alla, vartenda öre av mina pengar slut. Så jag ska leva på knäckebröd och kaffe fram tills måndag. Mums.

Igår var tanken att jag skulle köra boxning för första gången sen jag var liten, men tyvärr var inte vädret med mig. Jag blev tvungen att ta mig upp till norr innan mörkret - vilket innebar att jag fick offra friskis. Jag är väldigt arg, ledsen och upprörd. Dock! Finns det ett pass på fredag... och lördag. Synd att Sandra firar sin 20års dag på fredag kväll... Det gynnar inga odds för att jag ska orka mig till gymmet varken innan eller efter festen.

Idag är det dags för storstädning av lägenheten. Johanna och jag ska erövra staden vid lunchtid för att sedan avsluta med en fika här hemma. När jag är klar med allt det roliga, är det dags att sätta de sista energikickarna till den alldeles för långa rapporten med deadline fredag, 23.59.

Slutligen, önskar jag er alla en riktigt (gud vad jag vill säga, god jul... Antar det är inpräntat i skallen sedan barnaben?) bra dag!

Som vanligt har jag lyckats samla mig och få saker och ting på plats, ja utifrån iaf. Jag har städat och diskat och BOKAT BILJETTER TILL CHICAGO! Yes, det stämmer. Trots den dåliga ekonomin, har jag med hjälp av mor min lyckats få ihop pengar till en resa. Jag ser ljuset i tunneln igen.

Imorgon ser jag framemot att få stiga upp tidigt, duscha, äta frukost och läsa tidningen för att sedan bege mig mot biblioteket. Tanken är att jag ska skriva en uppsats och försöka få ihop några personliga brev, så att jag kan fortsätta mitt eviga sökande efter ett jobb.

Jag har hopp om framtiden.
Lyckan kommer hitta hit en vacker dag.
Det vet jag...

Jag hade behövt en sån där, personlig coach som peppar en in i det sista. Som hjälper en att se utanför boxen, att se möjligheter och ljus glimtar i den gråa vardagen.
Jag hade behövt en vän, som hjälper mig igenom mörkret, som lyssnar och rådgiver och som vet när den där lilla extra kramen behövs.
Jag hade behövt någon som skäller ut mig. En som skriker på mig. En som förklarar att livet är svårt. En som vill väl, men ändå har pli på mig.

För mina egna två ben,
har vikt sig och vägrar att resa sig igen.

Jag orkar inte längre. Även om jag verkligen inte är någon quitter överhuvudtaget, så pallar jag inte trycket. Tänk dig, att du har lagt ner hela din själ i något som håller på raseras. Totalt. Jag menar, jag har verkligen spenderat så mycket pengar, tid och kraft på att gå den här utbildningen och resultatet är fiasko. Jag har fortfarande inte fått någon information om jag överhuvudtaget kommer få lov att börja nästa termin. WTF! Jag är så arg och så ledsen och jag vet att jag sagt detta en miljon gånger innan... men seriöst. Vad ska jag ta mig till?!

Jag försöker att styra upp allt kaos i mitt liv genom att söka jobb och leta nya utbildningar men en människa orkar bara så mycket på en samma gång. Och jag kan lova er, att jag håller på att bryta ihop totalt. Allt jag har kvar, är en sista gnutta hopp. Men när även det försvinner, är jag officelt borta.

Huvudvärk och sömnlösa nätter.
Hur länge till ska detta hålla på?

I wanna see the light at the end of tunnel,
becuase its been way too dark, way too long.

Jag har idag tagit min kristianstad-stadsbiblioteks-oskuld. Och tyvärr, kan jag knappast påstå att bibblan var en vacker syn. Visst var det mysigt å så... men herregud, det går ju knappast att jämföra med malmö! Jag hoppas nästan att jag inte får fortsätta på skolan så jag kan komma härïfrån. Jag blir ju rent galen på småstäder!
Men vad bra, så vet jag det till nästa gång jag söker in till en skola. Rule number one: Check out the f-ing place before you say yes.

Klockan är nu halv elva på kvällen och jag är dödstrött. Det har varit en jobbig och lång dag. Jag har varit hos läkaren, fått medicin (det kostar att bli sjuk... WTF! De tog mina sparpengar...), skrivit rapport med Emmelie och sen självklart så har jag gjort allt annat vardagligt, viktigt, tråkigt piss som man inte kommer ifrån som vuxen. GOD!

På TVn rullar tough love. Detta är ett program jag kommer följa, död eller levande. Det handlar om hur man hittar kärleken och alla de fel man gör som tjej. Även om jag inte tror att en tjej ska behöva ändra sig för en kille, ser man det från ett annat perspektiv genom detta programet. Några av dessa tjejerna är ju helt crazy! Like i wouldnt wanna date them if i wear a guy! Och det värsta är... jag ser mig själv som en av dem.

NU tänker jag hitta drömprinsen. Istället för att vänta på att han ska hitta mig...

Av någon märklig anledning, så hade jag jävligt svårt att somna igår. Kan det vara på grund av att jag visste att jag skulle behöva stiga upp schten tidigt idag? Kan mycket väl vara så. Min kropp och hjärna strejkade helt enkelt. För jag är nämligen så trött på allt som har med HKR att göra. Jag är arg, sur och butter över hur de har behandlat mig denna terminen.
Jag tycker att det är bullshit, att när man fått ett beviljat byte hem i brevlådan - att de ska kunna ta tillbaka det? Sen är det minst lika mycket bullshit att min examinator har bestämt sig för att chilla på bahamas i tre månader utan att rätta min VFU. För utan en rättad VFU, kommer jag inte vidare. Utan den, får jag inte lov att börja nästa termin. ARG!

Igår, innan lampan släcktes så kollade jag igenom lite olika alternativ om nu allt skulle skita sig här. Jag har sökt några jobb å sådär, men egentligen vill jag väl inte jobba direkt iheller. Jag hade velat flytta till ett varmt land, plugga där och lämna allt detta skitet bakom mig. Spaniens universitet lät lite lockande faktiskt, men det är inte tillräckligt långt härifrån. Däremot, har hawaii ett väldigt trevligt universitet som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att söka in till. Ett varför inte det i australien?

Eftersom lill jag har blivit bestulen på min cykel, var jag tvungen att gå till skolan igår. Det var den längsta, kallaste och jobbigaste promenaden jag någonsin tagit. Det var hemskt. Jag försökte peppa mig med hur hälsosamt det är med långa promenader, men det hjälpte endast de första 15 minuterna. Resten av tiden spenderade jag på att klaga över mina iskalla fötter som dessutom var dyngsura pga att mina skor läcker in.
Jag var dessutom helt slut, eftersom jag endast sovit 3 timmar natten innan. Anledning: Jag kunde bara inte sova. Fast iof, vem skulle kunna sova när hela ens värld håller på att rasa samman och att hoppa ut ifrån fönstret känns som den enda utvägen?

Det är lördag och solen den skiner. Jätte mysigt, verkligen. Önskar bara jag hade orken till att njuta av det också. Men tyvärr så känner jag endast för att sitta hemma i min ensamhet och bli tjock.

Jag är negativ,
arg,
förbannad
och extremt deppig.

Idag är ingen bra dag att prata med mig gott folk.
Ingen bra dag alls.

Vilken normalt funtad människa sitter uppe till klockan två på natten för att spela ett wannabe uno spel?! Jo, för det gör jag och mina två ekonomer. Stackars Marika vann inte en enda gång. Men som tröst, säger man trots allt att otur i spel innebär tur i kärlek. Och du har ju trots allt ditt bröllop planerat, inte sant?

Idag vaknade jag vid åtta av ännu en mardröm. Som vanligt handlade den om världens undergång och jag minns hur jag bad och bönade om att jag inte ville dö. Jag har hört att upprepade mardrömmar är undermedveten stress över något? Nåja... Jag somnade om och sov gott tills klockan blev elva. Dags för dagens planering att sätta igång. Idag står det plugg, tvätt och mys på schemat. Mest plugg såklart. Har en hel del som borde göras. Och jag blir ju faktiskt betald för att studera 8 timmar om dagen. Så vafan, ett heltids jobb har väl ingen dött av?
Ska verkligen ta efter Giulias exempel och försöka plugga i åtta timmar varje dag. Tänka sig om man klarar det. Då kanske jag skulle kunna somna med ro i kroppen.

Vi får väl se hur det går med den saken.
Nu ska jag ner och hämta min tvätt och fortsätta mitt eviga skrivande om läxor och pedagogisk grundsyn.

Ännu en dag har passerat här i K-town. Kvällen med sofie igår var helt underbar. Vi åt soppa, vitlöksbröd och drack caffe latte. Några shots senare stack vi till banken, mötte upp emil och hans vänner, tog en cider och stack sedan hem till mig på efterfest. Självklart blev det singstar så att halva huset vaknade och en himla massa skitsnack som avslutades med snarkningar. Så mysigt! Efter 12 timmars sömn steg vi upp, drack kaffe, åt goda mackor och läste cosmo. Sen var Sofie tvungen att åka hem och ja, nu sitter man här igen, ensam.

Lagade sjukt god mat idag också faktiskt! Blev någon omelett av något slag som smakade så himla gott. Och jag som inte ens tycker om ägg! Sjukt nice. För att bota ensamheten ska jag nu vandra bort till Marikas casa för att hänga med henne och hennes pluggkompisar.

Jag saknar mitt liv där hemma varenda sekund

Så är man nästan klar med städningen. Nu ska jag bara bära ner allt skit i källaren, slänga soporna och bada. Sen är lilla Kristin och hennes lägenhet redo för Sofie!
Ikväll ska jag bjuda på soppa (ja, det är första gången jag lagar det... så vi får se hur det går...) med vitlöksbröd. Tror faktiskt det kan bli lyckat, speciellt i kalla K-town. Det är snö på marken och frysgrader i luften. USCH! Jag vill har sommar, ge mig sommar, nu!

Men åh! Jag har ju inte tid med massa blogg skrivande. Det är dags att fortsätta leva.
Peace out.

Tillbaka till K-town, till ensamheten och till den tråkiga vardagen. Men jag måste erkänna att jag är laddad med ny energi och jag är redo to face the new year med ett leende på läpparna. Jag vet att detta året, kommer något stort att ske. Och nej, det är inte för att det står så i mitt horoskop, det är för att jag personligen känner mig produktiv och allmänt motiverad till att göra något av mitt liv. Jag menar, 20 år har redan passerat och vad har jag egentligen åstakommit? Tjaaa, typ samma sak som alla andra hamstrar i hjulet. Skit tråkigt! Nej, det är dags att sätta fart på saker och ting. This is it.

Tillbaka ner med fötterna på jorden. Imorgon är det städning och inköp som gäller. Mitt kylskåp är tomt och jag får besök imorgon kväll. Därför, måste jag göra något åt saken. Sen måste jag tyvärr plugga också. Det känns mindre kul, men vafan. Annat har man inte gjort i livet, så man är liksom van! Hah.

Förresten så vill jag också påpeka att det hade varit super trevligt om folk kunde svara på sms. Jag menar, ett sms. Vad tar det? 30 sekunder att skriva? Är jag inte värd 30 sekunder så är det lika bra att gå och hänga sig själv. Typ. Och Ida, ta verkligen inte åt dig. Tack för att du ringde :)

Usch, jag har så mycket jag hade velat skriva. Känner verkligen för att skriva av mig idag. Men attans vad långt inlägg det hade blivit, nästan på så att inte ens jag hade orkat läsa det... Så det skiter vi på och sparar lite snask tills imorgon.

Sov gott alla mina älskade där ute! Im thinking of you <3

Vilken härlig lördag kväll det bev tillslut. Tanken var att jag bara skulle sitta hemma (yea right liksom) men så blev det inte. EFter ett samtal från Carro tog det tio minuter så var jag ute ur huset. Hemma hos carro snackades det mest skit om somliga (!) medan vi samtidigt fixade oss inför kvällen. C skulle ut och bowla tillsammans med the girls och jag skulle hem till Mr B.

Vid halv tio stod bilen parkerad utanför det stora huset i vellinge, där jag och Mr B tittade på Hipp Hipp. Och fy fan vad vi skrattade! Några timmar senare blinkade en jävla massa blåljus utanför så vi drog ut grannarna och lekte dektektiver. Efter en alldeles för lång och för kall promenad (för oss alla förutom Mr B som drack grogg! Gah) hittade vi anledningen till de fem polisbilarna och spårhunden. En affär på torget hade blivit rånade. Ooo, exciting! Äntligen kunde vi bege oss tillbaka till ett varmt hus, mysig musik och ännu  en bra film.

Kristin is back in the game

Här har man gått och oroat sig hela året om hur fan man skulle kunna slå förra årets nyår. Onödigt! Denna nyår, blev den bästa någonsin.

Maten på jensens var underbart god och dessutom fick jag mig en överraskning när jag kom ut ifrån toaletten. Ja, Jacob stod där, mitt ragg. Hm. Att vi skulle äta på samma resturang hade jag aldrig trott! Samma tid? Nej, verkligen inte det iheller. Men jag klagade inte, jag fick något vackert att titta på iaf.

Efter middagen blev det en promenad genom stan. Vi träffade alla möjliga knäppa människor, as ball! Tummen upp liksom. Och sen öppnade IN. I kön träffade vi några schysta svenskar som vi fördrev tiden med och i garderobskön träffade jag en manlig strippa som absolut ville vara min nyårskyss. Och honom kunde man knappast tacka nej till! Inne på IN fick vi en flaska champagne som äkta VIP, blev fotade av DKBN utan att själva be om det och uppbjudna av var och varannan pojke. Confidence booster säger jag bara! Nice.

Klockan slog sedan tolv och vi infann oss på rådhusplatsen för att se fyrverkerier. Så vackert! Dessutom, fick jag min kyss på tolv slaget av den perfekta killen. Sen fortsatte natten med dans, vimmel och drickande.