Kristin goes nuts. Efter en veckas semester har jag insett att livet är inte alls lika komplicerat som vi tror det är. Livet är rätt lätt... Man ska bara våga ta de där riskerna och tänka lite mindre på vad som kommer härnäst. Jag tror att oavsett vad vi än gör så kommer vi, i slutendan landa mjukt. Och jag hoppas innerligt att min teori stämmer. Annars är jag rätt fucked.

En vecka. Inte mer. Endast en fucking vecka och livet är uppochner. Jag hänger inte med. Var är den där paus knappen som vi pratat om innan? Allt har bara gått från det ena till det andra och vipps så sitter jag här och nej. Jag kan inte ens skriva i tydlig text. Jag återkommer med en ordentlig uppdatering efter jag tagit mitt chillpill. Puha. Vilken jävla vecka.