Det har nu gått 24 timmar sedan jag deletade Danniboy från mitt liv. Och man kan tycka att det inte borde vara så allvarligt, så seriöst eller så svårt - med tanke på hur längesen det var sedan det tog slut. Men det är alltid såhär för mig. Straight up guys, jag tar hundratals år på mig att komma över någon. Det är inte kul, alls. För jag tror inte att många out there kan förstå hur det känns. Jag mår verkligen skit... och har inte gjort annat de senaste 8 månaderna.

Realityflash.
Jag börjar inse att han verkligen är borta, för alltid.
25 öringen har trillat ner.
Alla vänner i Tåstrup is down the drain.
Livet vi levde, allt vi gjorde - kommer aldrig upplevas igen.
Alla nätter, vi var ute och röjde, för att komma hem, somna i varandras armar.
Alla dagar vi vaknade upp, titta in i varandras ögon och log,
det är borta. Och det kommer aldrig tillbaka.

Jag tror att jag verkligen har förlorat.
På riktigt.