Min vardag i ett nötskal

Det är kallt, ruggigt och as tråkigt där ute idag. Har precis kommit hem från min praktik. JAG ÄLSKAR SKOLAN. Speciellt när det är jag who runs the show, if you know what i mean. Ska in i duschen om en liten stund, sen blir det solining, shopping och städning. I afton händer det nämligen grejjer... Oj oj oj :)

Med 46 kronor på kontot blir det nudlar i tre-rätters format

Av någon anledning har jag bara 46 kronor att leva på under denna veckan. Kul. As kul. Ikväll serveras därmed nudlar till både förrätt, huvudrätt och efterrätt. Nice price på den. Jag vill också rekomendera halv åtta hos mig som går på fyran klockan halv åtta. De befinner sig i underbara köpenhamn, min dåtida och framtida hemstad. Sen vill jag dessutom påpeka att jag är jävligt trött på allt runt omkring. Ikväll ska jag försöka bjuda in mig själv till Marika. Jag är i stort behov av sällskap. Tanken var att en viss MR skulle komma hit idag, men det tar vi imorgon istället. BAH.

In your face vaaa.

Den där underbara sjuksköterskan som sa att man absolut inte blir brun av det slags solarium som numera står i mitt vardagsrum kan suga min ***. "Ren UVB-strålning orsakar den hudrodnad med efterföljande brunpigmentering som vi normalt får efter solning."

Jag hade iaf tur med vädret...

Efter en väldigt lång och intensiv dag är jag äntligen på hemmaplan. Allt är löst, fixat och klirrat. Men tro mig, oturen har dykt upp på all ställen den kan tänkas dyka upp.
Det hela började med att jag gick till läkaren (som var mindre trevlig...) och fick en utskällning för att jag inte visste vad min kortison kräm kallades? Omg, förlåt? Tillslut, efter många om och men så gick hon med på att låta mig låna en UV lampa i tre månader, som skall användas dagligen. Snacka om att jag kommer få färg?! Det roliga är dock att dom säger alltid att man inte blir brun av rören (förmodligen för att undvika cheaters). Detta kan jag dock intyga ej stämmer. Nåååja. Den här lampan är jävligt stor och det krävdes bil för att köra hem den. Underbart... Just perfect... SÅ nästa projekt var att försöka få tag på en bil. När jag väl lyckades få fatt på en här i kristianstad som kunde köra, visade det sig att min plånbok låg i malmö. Good stuff. Helt plötsligt, stod jag där utan pengar. Jag blir så arg! Därmed, var jag tvungen att ta tåget (som var 40 minuter försenat) ner till malmö, för att hämta plånboken. Tiden var knapp så mamma fick snällt ge mig bilnycklarna så jag kunde köra hem, hämta plnboken och sedan köra upp till k-staden. Jag hann. Det löste sig och jag lever. Men faaasen vad jag har känt mig stressad. Och som ni säkert förstår - har jag inte kunnat vara på praktik idag. Skit bra. Verkligen.
Nu är jag frustrerad och arg. Var är mitt gräs?

Sjukan om exakt en timme

Såhär kommer jag se ut när läkaren gett mig tillstånd till att sola i sjukhusets AMAZING solarium. Be jealous.

En liten godnatt hälsning från mig till dig

Här har ni något att klura på under kvällen, morgonen eller whenever ni läser det.
The man who invented it doesn't want it. The man who bought it doesn't need it. The man who needs it doesn't know it. What is it?

Nu är det snart bed time för min del. Med fyra timmars sömn sen natten innan, ser jag framemot att drömma sött om våren, usa och grekland. Snart är allt i mina händer.

Cuz now im that bitch.

Wow. Det är nog den enda ordet som ens kan komma i närheten och nosa på hur helgen har varit. Allt och ingenting har hänt och dessutom kan jag utan tvekan, stoltsera med att jag är lycklig igen. Det känns som det kapitel, som vägt tyngst i min bok äntligen fått sitt avslut - samtidigt som ett nytt har påbörjats.





Igår var det fede fest hos Sofia. Hade så himla trevligt med alla, fram tills det spårade ut för vissa. Hur gamla sa vi att vi är nu igen? Det är synd när det blir sådär... när Sofia var snäll nog att öppna upp huset till 20års partaj. Och som vanligt blev det lite väl mycket vin (så det ska vara) och en alldeles för tidig morgon. Sommartid må vara underbart, men det betyder också en timme mindre sömn. Tur det bara är en lektion imorgon.

Idag var jag hos tösen (ja, hon kallas faktiskt det), träffade hennes kompisar (som inte inkluderar Dan), kollade film, körde runt i danmark och hyggede oss! GAAAHD vad jag har saknat det där. Men nu har jag fått min dos av danmark för denna månaden. Nästa löning kan vi diskutera det igen :)


Three letters. O M G

Av någon anledning blir aldrig saker och ting som man tänkt sig. Men jag är i tryggt förvar nu gott folk. Jag lever och är inte skadad mer än vanligt efter en fest.

Det är en riktigt jävla bra fredag!

Jag är så lycklig, jag är så lycklig, jag är så lycklig - månad tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Pippi Långstrump, min favorit figur. Fast det där var ju Tommy som sjöng den låten.

Idag ska jag prova på att pendla. So far, so good. Mor min kör mig till tåget om 15 minuter, sen är jag tillbaka i Malmö i eftermiddag/kväll. Me like, very much. Till och med mitt hår ser fint ut idag! Underbart. Jag har också ringt och bokat tid hos läkaren vilket innebär att jag ska bli botat från min psoriasis så jag INTE ser ut som en prickig falukorv när jag åker till the states. För det är faktiskt snart, väldigt snart. Nästa vecka, på onsdag, är det en månad och 17 dagar kvar. YIPPPI! :D Minns ni att det fanns en yoggi med det namnet?

p.s min nya mobilsh är avstängd pga minnesförlust av pinkkod - smart kristin, smart. d.s

Im too busy for you Mr.

SNILLEBLIXT! Imorse när jag vaknade kom ett sånt där ordspråk flygandes, som det gör ibland. Kanske borde man ta och skriva en bok om dom, som mamma sagt hela mitt liv? Anyways, ni kanske är nyfikna på vad det var? "Who said sleeping was a waste of time? When its during dreaming I get to do all the things i cant do in real life".
Just nu står jag i kö hos vårdcentralen. Min psoriasis har kommit tillbaka och det kliar satan. Dags för behandling! fast det får bli nästa vecka... För denna veckan har jag fan inte tid. Malmö idag, skola imorgon och köpenhamn i helgen. Psoriasis har alltid lika dålig tajming!

Sötsug, underbara sötsug



Hade gjort väldigt mycket för att få ha en sån här hos mig just nu...
FY VAD JAG ÄR SUGEN PÅ CHEESECAKE

Take a deep breath. Jag är färdig för dagen.

Det har varit en lång dag idag. Skola från nio till tre, med gång i motvind och knappt någon mat att äta. Havrefras, korv och senap har blivit mina nya bästa vänner - fram tills imorgon för då kommer pengarna in. And thank god for that! Sen hade jag tänkt mig tvätta idag, men nycklen till tvättstugan tycks vara borta? Med andra ord har någon av mina vänliga grannar tagit den med sig och behållt den - så nu kommer jag inte in i tvättstugan och det innebär dirty tvätt som inte blir ren. Jag som ska på 20års fest på lördag och till DK på söndag! GAHD.


Med ett leende på läpparna

Det är rätt komiskt hur allt verkligen kan vända sig bara genom ett fåtal händelser. Det känns som att mina problem, gjorda av hårda knutar börjar sakta men säkert lösas upp. Fick tillbaka min tenta idag (ni vet den där jag pluggade en dag till pga halsflussen) och jag är godkänd! Med andra ord, känner jag mig rätt oövervinnerlig just nu. Dessutom, har jag ett jobb på både ett kontor och i DK. Pengabristen är med andra ord löst och jag har fortfarande ett felfritt protokoll när det gäller tentor. Wow.


(Lägg märke till skylten. Stolt anställd på Magasin)

Idag känns det även som om jag fått en hel del avklarat. Plugg, städning, matlagning, rubbet. Och jag kan också glädjeligen meddela att jag inte ätit kakor/sötsaker på två dagar. Det kanske inte är så dumt att vara fattig student trots allt?

Fortsatt babbel om min framtid. Spännande! Hrm.

Jag tror att vi alla har ett kall här i livet. Det finns en väg, dit vår egen kompass, hur man än vänder och vrider på den pekar. Jag tror att man aldrig kommer undan sitt eget öde. Jag vet att jag hamnat fel och det är nu jag behöver er. Jag behöver stödet och förståelsen. Jag behöver höra, att det är okej att jag valt fel. Min spontanitet tog mig in på en väg, som jag inte är menad att gå. Och det är dags för mig, att svänga in i grannskapet istället. Det är dags för mig att lyssna på mitt hjärta. Och jag kan inte vänta tills det blir helg igen.
Köpenhamn. Köpenhamn. Köpenhamn.
Hade man kunnat gifta sig med en stad, hade jag och Köpenhamn stått vid altaret redan nu.

Jag tittar lite för mycket på tv

Men vad ska man ta sig till när det är det mest exalterande som händer i K-staden?

Ett samtal senare och allt ser mycket ljusare ut

Min gamla chef från magasin i danmark ringde precis. Han vill ha tillbaka mig och jag tänker tacka ja! Än sålänge ser planen ut såhär: jobbar vid behov i köpenhamn, pluggar när jag har lektioner i k-staden och bor hos föräldrarna när jag är ledig.



Jag hoppas på att efter sommaren är jag tillbaka i Malmö.
Jag menar... folk med skilda föräldrar har två hem. Varför skulle inte jag kunna ha det?

Debatten pågår än.

När man längtar efter kvällen, för att få gå och lägga sig och sova, när man precis vaknat - ja, då vet man att något är fel. Antingen, så har man helt enkelt inte sovit tillräckligt och är därmed trött, eller så har man helt enkelt inget liv att se framemot under dagarna.

Jag känner mig fortfarande väldigt kluven. Vet inte riktigt hur jag ska lösa saker och ting på smidigaste sätt eller om det överhuvudtaget går att lösa, rent praktiskt. Det som legat gnagat de senaste månaderna, börjar kännas på riktigt och precis som jag sa innan måste jag hitta en förändring som gör det bättre.

För att skriva i klartext,
jag vill fortsätta plugga här i Kristianstad, jag vill ha tillbaka mitt jobb i Köpenhamn och jag vill bo i Malmö. Tid är pengar, den enda skillnaden är att pengar går att spara men det gör inte tid. För att detta ska vara möjligt, kommer det krävas flera timmars pendlande varje dag - fram och tillbaka, hit och dit. Kommer det vara värt det i längden? Kommer det göra mig lyckligare? Är det överhuvudtaget lönt?

Om jag levde i en simpel värld där allt var möjligt hade jag börjat packa mina flyttkartonger, sålt lägenheten, flyttat tillbaka till Malmö, till en ny lägenhet med balkong och åkt över bron och krävt tillbaka mitt jobb på Magasin.

Vill man så kan man?

Multitasking mellan städer. Kan det verkligen fungera?

Det sägs att, "if you can dream it, you can do it" och "he is able, who thinks he is able" och, "Vill du så kan du". Om nu dessa citaten stämmer eller ej, det ska jag ta reda på. Efter en väldigt jobbig dag igår och en lång, god natts sömn känner jag mig upplyst. Jag känner mig lite klokare, lite ärligare mot mig själv och definitivt mycket bättre. Jag ska göra allt som står i min makt att få ordning på mitt liv. Att få tillbaka köpenhamn och malmö, mina vänner och min familj står högst på min prioriteringslista. Nu ska jag lösa problemen i mitt liv.

Berget under vattnet man inte ser

Med en timmes sömn i bagaget och bakfylla på köpet är det kanske inte så konstigt att söndagsångesten håller på att tippa över kanten. Jag är inte alls lika lycklig och peppad som jag många gånger är annars efter en helg i Köpenhamn. Jag känner mig istället kluven och deppig. Jag vet ju vad jag vill och jag har förnekat det länge nog nu. Mitt psyke fixar inte mer - jag håller på att bryta ihop.
Mer om det, en annan gång. Just nu, behöver jag hålla saker och ting för mig själv, fundera... och verkligen tänka efter på vad jag vill och vad som är bra för mig och inte för någon annan.
För övrigt, var det en super trevlig kväll igår. Jag hoppas bara att Köpenhamn levde upp till allas förväntningar - med tanke på att de var rätt höga vid ankomsten. Musiken dög, men DJn var inte på topp igår. Mina bartenders var där båda två och även C jobbade i garderoben. Mark dök upp på stationen på vägen hem och Dan var långt ifrån där. Allt som kunde gå fel, gick helt rätt. Alla favoriterna var där, förutom Claus vilket jag överlever. Men ändå kändes det som om något saknades, eller som om något var fel, eller som om... alla bitarna inte var på plats. Hm.

Like a child on Christmas morning

Jag är så spänd på dagen, så att jag vaknade halv sex och har inte kunnat somna om efter det. Jag har nu gett upp och inset att det får bli redbull för fulla gubbar ikväll. Ska trots allt festa i 24 timmar från och med nu? Jag tackar gudarna för koffein.

Jag har överlevt veckan. Nu är det fan-ta-mig helg

Det är slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyyys!
Otålig som jag är, sitter jag och väntar på att mina bullar ska ha jäst klart, så att jag kan börja baka! Och inte bakar man bara för att. Man bakar för att det är lördag imorgon. Lördag imorgon innebär, och detta borde alla veta vid detta laget, att VI SKA INVADERA KÖPENHAMN. En rekommendation, från skyddsinstitutet i Danmark, håll er hemma om ni inte vill utsättas för extremt partyhumör - det är smittosamt.
Imorgon, vaknar jag feeling like P.Diddy!

Idag är det okej att chilla.

Det är en sån där dag idag, då jag inte orkar vara något annat än gamla, lata och hederliga Kristin. Inget bibliotek på morgonen, ingen städning, ingen diskning... Inga ansökningar eller letande efter jobb. Bara chill. Men snart är det skola, och dit måste jag ju faktiskt. Men jag har tillåtit mig själv att ha mjuiksbyxor och mjukiströja idag. Because its just one of those days... OCH Jag har fått mitt nya körkort, lagom till utgången i helgen. AWESOME.

Det er på tiden jeg bliver glad igen

Nu är det bara två dagar kvar tills vi intar köpenhamn. Det kunde inte varit mer efterlängtat än vad det är. Och det är faktiskt dags för mig, att känna mig lycklig igen.

Som Sean Kingston säger, "Whats one more day to wait?"



Ekonomisk kris.

Jag är både ledsen och arg, förtvivlad och förbannad, deprimerad och förvirrad. Men mest av allt är jag besviken. Besviken på mig själv, på min omgivning och på allt annat man nu kan vara besviken på.
Dagen började jätte bra. Vaknade upp ur drömmen om min blivande, promenerade runt i kvarteret, åt frukost, kollade facebook och allt annat som jag brukar göra på morgonen. Jag hade fått svar från Natti, en bekräftelse på att jag kunde komma den 28 mars. Sofia blev lycklig, för det innebar att jag nu hade pengar nog för att komma på hennes kalas.
Pengar, pengar, pengar.
Jag betvivlar inte att jag inte är ensam om att vara pank, men däremot tvivlar jag på att där jag kommer från - förstår de hur det är. Och tro mig, det är inte lätt. Hela världen kan rasa, på ett fåtal sekunder. Allt kan kretsa runt ett par hundralappar, mindre än så. Livet hänger på en tråd. Det är en ständig oro i magen och frustration över maktlösheten. Jag har inte pengar, till att göra det du gör.
Jag vill dock att du ska veta,
att jag har spenderat de ändå,
för att göra dig glad.
I did it for you goddamnit.
Tänk om man för en gångs skull, skulle få tillbaka, det man gav...

Onsdagen has arrived!

Halva veckan har redan passerat. Fantastiskt, inte sant? Vi alla vet att det betyder att det endast är två dagar kvar till helgen. Med andra ord, är det två dagar kvar till J's birthday - vilket å andra sidan innebär 3 dagar kvar till födelsedagsfirandet. IN, IN, IN!
Jag har dock en lång och hård dag framför mig. Skola fram till tre tiden, plugg, plugg, plugg efter det sen ska jag städa, sola och shoppa mat. Vuxenlivet är lika kul som alltid!
Nu måste jag springa vidare (BTW! Tog hela 21 000 steg igår!).

Drömmen om Danniboy

För att skaka bort honom ur skallen, bestämde jag mig för att även idag ta en promenad efter att klockan hade ringt. Som ett envist spöke förföljer Dans skepnad mig och jag vet inte vad jag ska göra för att bli av med den. Och gudarna verkar inte vilja hjälpa mig heller. När jag kommit halvvägs runt staden, kommit på andra tankar börjar min älskade Ipod spela "I'm still in love" med Kingston och längs vägen kommer det en bil som saktar in för ljussignalen jag väntar på ska bli röd så jag kan passera. Registreringsskylten på denna bil är, "DAN 225". Det är nästa lite freaky. För er som inte kan bakgrunden till det hela... I'm still in love -låten spelades under sista delen av vårt förhållande om och om igen, Dan är hans namn och 22/5 var dagen vi gjorde slut. Suck.

Hektiska dagar som denna existerar tydligen i K-staden också

Jag som trodde jag flyttade ifrån storstadsstressen. Yeah right, den går att hitta här också, bevisligen. Dagen har varit fullproppad med "to-dos". Först, blev det en morgonpromenad i det strålande solskenet, sen fruskost tillsammans med alla papper som skulle läsas igenom inför moment numero 2 i skolan. Shit, vad jag ska hinna läsa bok, på bok, på bok! Galet? Ja. Direkt efter det, var det dags att mejla ut information om mig själv till alla möjliga skolor runt om i Malmö i hopp om att någon ska nappa på att ha mig som sommarvikarie! Än sålänge, no luck. Nåååja. Next thing on the list was, Rewa! Det blev fika, promenad och uppvisning av lägenhet. När hon skulle återvända till M-town följde jag henne ner mot stan, så jag kunde växla pengar (har nu officielt 150 danska i plånboken, niiiice), fylla på jojo-kortet (så jag inte står på stationen på lördag utan money till biljett) och växla 100-lappen som jag sparat in till tior. Jag ska nämligen sola, för första gången detta året. Sen, direkt hem, tvätta, laga mat, städa, skriva mejl till mina lärare, beställa böcker och nu - ner till tvättstugan, vika tvätten, byta lakan och vandra bort till solariumet. Vacker, gyllenbrun hud - åh vad jag saknat dig!

Första t-shirten

Det börjar bli vår, på riktigt! Detta faktum, baserar jag inte endast på att blommarna börjar titta fram ur jorden, snön börjar smälta bort eller att solen och plusgraderna hittat hit. Jag baserar det på det mest självklara, bästa och härligaste vår-tecknet som finns. Den första t-shirten utomhus.

Dancing in the moonlight

God kväll gott folk! Ännu en helg har passerat här i k-town och allt är som vanligt. Puha vad mitt liv känns som ett hamsterhjul som bara går runt, runt och runt. Mitt mål, är att ändra på det. Spontanitet och galenskap. Två saker jag alltid varit jävligt duktig på men som tappats bort i flytten. Det måste jag göra något åt...

Igår intog vi banken och det var precis lika packat som förra gången. Trevligt men jag hatar att dansa armbågsdansen. Jag blir irriterad och har inte kul alls. Som tur är, finns det stolar, uteplats och vatten i baren som kan hjälpa humöret en aning. Dessutom, att vakna upp med Sofies glada humör imorse var underbart hääärligt. Kaffe, mackor och gossip - bättre blir inte en söndagsmorgon.

För jag hatar att vakna upp ensam.

Jag mår bra idag.

Det är en sån helt underbar, fantastisk, härlig dag. Det kan inte gå annat än bra. En vecka kvar tills vi tar över köpenhamn, melodifestivalen ikväll, solsken ute, pengar på kontot och jag är fortfarande nikotinfri. SUCK ON THAT!





Lika underbart som hopplöst

Jag lever fortfarande. Klockan är ett på natten och jag går än på mina tre timmars sömn från inatt. Det värsta är, att jag känner mig inte trött. Tänka sig så bra det hade varit om jag ändå var ute och festade nu. Men tyvärr, är det hemmasittarkväll ikväll. Fredagsmys is the shit. Festen börjar imorgon.

Efter en hopplös vandring genom stan, i sökandet av den perfekta outfitten till nästa helg tröstade jag och johanna oss med god mat, choklad, chips och sällskapsresan. As nice. Men det hade inte skadat om man faktiskt hittat något att ha på sig också.



Min hjärna går på högvarv. Dags att chilla.

Insomnia.

Jag var super duktig igår. Men det kostade också en natts sömn. Jag gick och la mig runt tio och somnade runt tre. Abstinensbesvär är inte min grej! GAH! Jag gav upp vid två och började äta kakor, min kropp skrek efter socker. Strax därefter kunde jag slappna av och tillslut somna.

Alltså, på tre timmars sömn ska jag nu bege mig ner mot resecentrum för att åka på praktik en hel dag. Efter det ska jag in till stan med Johanna och shoppa inför DK nästa vecka. Kan knappt fatta att det bara är en vecka kvar... Det som kändes så himla avlägset?



Det är skönt att veta att efter idag är det officiellt helg. Långhelg dessutom. Ingen skola på måndag (tror jag?).
Peace, Im out.

Kärleksproblem, vad annars?

Ibland önskar jag att saker och ting var så mycket lättare... Andra gånger, är jag tacksam för att det är komplicerat, lite jobbigt och kräver lite extra energi. Men det är bara när det går bra.

Just nu är mitt hjärta så stängt och blokerat som det bara kan bli. Känns som om min kropp har satt upp Berlin muren runt det, med ett tiotusental vakter som inte låter någon tränga sig igenom. Jag känner mig iskall, självisk och stenhård. Ett annat ord skulle kunna vara independent. För det kan man lugnt säga att jag blivit på senare dagar. Jag klarar allt själv och gör allt själv. Sen om jag trivs med det, är en annan fråga. Ibland har man bara behovet av den där kramen, det där smset, den där kyssen eller den där massagen. Ibland hade man velat ha någon att laga mat till, städa åt eller bara säga hej till när man kommer hem. Ibland önskar jag, det fanns något mer i livet att leva för än bara mig själv.



One night stands are awesome, men man tröttnar även på dom.
Åh hopplösa kärlek.


Råa dagar som denna är helt enkelt, inte min grej.

Sådär ja! Dagen har officielt börjat. Några timmars plugg på biblioteket och en bastant lunch är allt man behöver för att anta utmaningen i skolan om en timme - att hålla sig koncentrerad. Lunchen idag bestod av hemmagjord smoothie, nudlar med kyckling (veggi-kyckling of course) och en kopp kaffe. Fab!



Och jag ser inte framemot att gå ut igen. Det var riktigt rått ute. Sådär, kallt, isigt och fuktigt. Hade mycket hellre stannat här hemma i värmen och tittat på tv och druckit varm oboy.

Tyvärr, håller CSN inte med om det.

Jag tror det är våren som gör det. Alltså, ger mig all denna energi.

Aaaah, ljuvliga torsdag morgon. Snart är det slut på även denna veckan och när helgen kommer är det dags för finalen i meldofestivalen (som jag följt helhjärtat!). Spännande!

Denna vackra, gråa morgon började precis som alla andra. Jag tror jag börjar få in rutiner i mitt liv vilket känns otroligt skönt faktiskt! Klockan ringde vid åtta imorse, jag steg upp, borstade tänderna, tvättade ansiktet, sminkade mig, plattade till håret, satte upp det, tog på mig kläder, lagade kaffe, bredde mackor, läste tidningen och nu sitter jag här. Ja, jag vet! Mitt liv är så galet intressant.

Om en halvtimme öppnar biblioteket och jag har en tanke på att sticka dit så jag kan få läst lite av läxan vi har tills idag iaf. Sen sticker jag väl hem runt 12 tiden igen, äter lunch för att sedan bege mig till skolan. Lång och härlig dag fylld med plugg.

Studentens lyckliga dagar i ett nötskal, right here.

Hög grad av diciplin från absolut ingenstans. And i like it!

Gud vad jag äter! Tror aldrig jag kommer kunna tappa mina 8 kilo till maj månad. Hah! Inte med alla de där kakorna iaf. Dock har jag gått 10 000 steg idag! Det är bra... Det är jävligt bra. Och förutom stegen som tagits har jag skickat iväg en ny bild till mitt körkort som förhoppningsvis hinner kommer till nästa veckas utgång i Danmark (tror stenhårt på att det är lättare att komma in med en snygg bild än en ful). Sen har jag både pluggat, tvättat och städat. Vart kom all denna motivation ifrån?!

Rosenrothen tror jag.
Den gör under för min seratonihalt och jag blir så lycklig när jag äter den. Mums. Däremot kan jag inte påstå att jag märker någon skillnad av mina ProChrome som ska ta bort sötsuget. För det är definitivt där fortfarande.



I matkön inne på Willys idag (ja, jag har handlat också!! :) stod det två killar bokm mig och diskuterade överlevnad. Den ena frågade den andra, vad tror du man överlever längst utan, kärlek eller mat? Den andra killen svarar "Svår fråga, kärlek antar jag?". Jag håller med honom. Utan min choklad hade jag avlidit. Kärlek, har jag inte märkt av de senaste 10 månaderna. And im still alive!

Åter till Drömmer om Italien

Biblioteksångest

Nu sitter jag här, på biblioteket bland alla seriösa människor och försöker leka duktig själv. Jag har kommit en bra bit på vägen, lyckats översätta texterna som ska lämnas in imorgon och även lyckats kolla igenom resterande uppgifter. Uppmärksamma, "kollat igenom" - jag har alltså inte fått gjort speciellt mycket av dem, utan snarare konstaterat att de är lite för jobbiga för att tas an just nu.

Funderar på att vända hemåt, laga lunch och chilla framför tvn istället.
Låter så mycket bättre än detta.

Vardagslycka. Vad är det?

Så var det en dag igen. Tycker tiden den bara flyger förbi? Och det är ju bra... för det betyder att jag snart åker till USA! Jag längtar, varje sekund.
Idag har jag ett rätt fullspäckat schema faktiskt. Men sen är frågan om man orkar med att göra allt det där som borde göras? Jag ska in mot stan så fort jag får tummen ur röven och ta körkortsbild (min andra blev nekad pga hår i ögat... Wtf). Direkt efter bilden är tagen ska jag till biblioteket och studa satan. Det handlar om att översättning, grammatik och annat roligt - vilket betyder att jag verkligen måste koncentrera mig.

Hoppas ni har en roligare dag framför er än vad jag har.

Underbart

Ibland måste man få lov att leva i det förflutna, det kan hjälpa på många sätt och vis rent psykiskt. Och fjortistiden var ju helt fantastisk. Vilka minnen.


Idag får jag lov att klappa mig själv på axeln

Sådär ja! Jag har officielt varit riktigt jävla awesome idag och det känns bra. Saknas bara en sak, som jag borde ha gjort och det är självklart pluggat. Men! Det finns en morgondag med (och tur är väl det?!). Skolan började vid tio tiden och jag var hemma igen runt ett. Då lagades det lunch, bestående av mackor och bananer. Stundetlivet for life! (Det var inte nudlar iaf...!). Sen tog jag en promenix till biblioteket för att lämna tillbaka den fantastiska boken om south beach dieten (som jag aldrig fick riktigt börjat med). Jag fortsatte sedan ner mot stan för att leta upp måttband. Allt hysteri om att midjemåttet inte får vara mer än 88 cm gjorde mig nyfiken på hur bred jag är och reslutatet det skäms jag över. Så därmed, tog jag en lång promenad på 30 minuter i hopp om att förbränna några kalorier iaf. Fantastisk känsla efteråt! Mamma har dessutom köpt en stegräknare som kom med posten idag, och den tänker jag använda flitigt de närmsta månaderna! 10 000 steg per dag är det som gäller!

Och ja, nu är det dags för halv åtta hos mig.

Everystepcounts!


Gamla minnen med nya toner

Alla mina älskade vänner har säkert full koll (om inte så har ni det nu) på att jag har varit ett stort Hilary Duff fan som yngre. Hennes låtar har hjälpt mig igenom allt möjligt och ännu en gång, kommer hon tillbaka och får min ensamhet att kännas lite bättre.

Denna låten hittade jag på Spotify imorse och jag har satt den på Replay. Underbart beat med en sköööön text som stämmer sååå bra in på allt i mitt liv. Åhhh, Hilary.

Lyssna och njut gott folk.


Just like Cady in Mean Girls

Ni vet den där scenen när Lindsay Lohan (Cady) sitter på matte lektionen och säger för sig själv "Nothing can disurb me in math..." och sen vänder sig den snygga killen om och frågar om en penna. Det senariet uppspelades precis i mitt liv. Var denna as snygga killen kom ifrån vet jag inte, men han går i min klass och jag DÖR av laddningen han utstrålar. Tjena... hur ska jag nu koncentrera mig?

Kluvna tankar

God morgon Sverige! Kristianstad är som det ska vara och livet det rullar på precis som det alltid gjort. Idag är det skola och bibliotek på schemat. Woho. Men först ska jag äta god frukost och njuta av morgonen här i soffan. Alltid like trevligt!

Det var nu... ja, jag håller inte exakt räkning, men ett antal veckor sedan jag blockerade Dan och det känns fortfarande rätt bra faktiskt. Tänker inte så mycket på honom och sakta men säkert försvinner han ifrån min näthinna. Skönt! Sen var hans kompis tvungen att påminna mig om allt där nere i T-staden... Omedvetet men dock. Alltså, hans bästa tjejkompis vill att jag, hans ex, ska komma ner och besöka dom. Tack för saltet i såret...

Doften av choklad is killing me

Jag har gått runt det senaste dygnet och varit sugen på choklad. Plånboken säger nej, magen säger ja! Jag funderar dock starkt på att stilla mitt choklad sug med lite chokladbollar (eller negerbullar som jag har tvingats vänja mig av vid att säga). På tal om ekonomin, går det väldigt bra. Jag har vänt på steken och jag sparar pengar för fulla gubbar! Tyvärr måste vissa saker gå lidande...

Nåja! Nu är det HALV ÅTTA HOS MIG :)

Morgonhumör under diverse förutsättningar

Good morning sunshine. Det är mulet, tråkigt och k-staden laddar upp för ännu en grå dag. Vid åtta vaknar jag av att grannarna borrar i väggen och tidningen trillar ner från inkastet i dörren. Det är ingen bra morgon och jag ser inte framemot resten av dagen.

Däremot kan jag glatt meddela att det är 70 dagar eller tio veckor, kvar tills jag sitter på planet på väg till Chicago, eller för att vara mer exakt sitter jag just nu i Amsterdam och väntar på planet som ska avgå till Chicago. Undra om dom säljer brownies på flygplatsen?

Veckans tabbe

Söndagen börjar närma sitt slut, precis som veckan och det är väl skönt det! Phonetics avsnittet är avslutat i skolan, jag är frisk och kry igen och våren är på ingång. Imorse överraskades jag av Johanna som kom förbi med JÄTTE goda kanelbullar, mums! Det blev lite skitsnack och mys med musik. Familjen dök sedan uppvid halv tre och vi fikade en gång till, för att sedan bege oss till mormor och träffa släkten och äta god middag + fika IGEN. Tre fikor, på en och samma dag, tänk om livet kunde vara så underbart hela tiden - vilket det inte är, tyvärr.
I fredags gjorde jag det som jag idag kan sammanfatta som veckans tabbe, utav alla tabbar som gjorts under veckan... Det har blivit en hel del, men fredagens klår alla.
På morgonen, innan tentan, samlades vi lite tidigare för att prega in den sista kunskapen. På plats fanns varken stolar eller bord så golvet fick bli vår bästa vän. Jag satte mig i skräddarposition, som alltid, eftersom den är lätt skönast! Strax innan dörrarna öppnades gick jag på toa och upptäckte ett gigantiskt hål precis där det inte borde vara hål... Undertill hade jag genomskinliga, gamla och fula trosor som nu hela klassen sett pga mitt val av position på golvet. Snacka om att jag skämdes!

Nu blir det tv mys och avkoppling inför morgondagen. Det står grammatik på schemat och jag håller tummarna för att jag ska överleva ytterliggare ett piss moment denna vår.

En vacker dag...

...så kommer jag kunna vakna på morgonen utan att vara lika trött som när jag gick och la mig. Av någon anledning sover jag inte speciellt bra längre och jag har ingen aning om varför. Dessutom, vaknade jag med den sjukaste pain i nacken och huvudet igen (!). Hade behövt en privat massör här hemma som kan fixa till det där.

Jag som skulle baka och städa det allra sista idag. Tror tyvärr inte att detta kommer inträffa. Har lust till att lägga mig i soffan, äta onyttigt och titta på film hela dagen. Tyvärr så går det inte för jag ska vara social på ett ålderdomshem med min senila mormor.

Förlåt! Ska inte vara så himla negativ hela tiden. Jag tycker egentligen det ska bli jätte trevligt, med tanke på att resten av släkten också ska vara där inklusive mina underbara föräldrar och min söta lillebror. Det kommer bli bra... Ska bara samla ihop lite energi.


Resultat beröms med film

Melodifestivalen är slut och det är filmdags. Valet var svårt, Notting Hill, Edtv eller Seven. Jag fastnade för Edtv. Filmen jag aldrig sett slutet på och då är det värt att nämna att jag har sett filmen 4 gånger. Kanske är ikväll den kvällen, då jag faktiskt får se hur den slutar?

Tveksamt.

Jag är helt slut efter storstädning och matlagning. Det tog mig totalt fyra timmar att städa hela 22 kvadratmeter. Men då städade jag verkligen ordentligt, in i minsta hörn. Min pappa är perfektionist och han ska inte få kritisera mitt boende imorgon. Glöm det. Men jag vetifan om det var värt att trampa hål i foten för att få fönsterna putsade... Det gör ont som satan och jag rekomenderar det inte! 



 


Vårstädning!

Ännu en blå himmel, stor sol och skönt vinterväder. Idag har jag faktiskt inga planer alls och att stanna hemma och chilla låter som en klock idé. Jag skulle kunna tänka mig att baka... städa och diska för att avsluta kvällen med melodifestivalen. Imorgon kommer nämligen familjen på besök och ja, då måste det se ut som ett paradis här inne och dessutom måste jag väl ha nåt att erbjuda till mitt te.


Sverige, när ska ni fatta?!

Dansgolvet är INTE en studsmatta att hoppa omkring på, det är inte heller en boxarring där man måste slå motståndaren och det är VERKLIGEN inget jävla zoo för apor. Ni har fått det hela om bakfoten. Dansgolvet, det är ett ställe där man ska få försvinna in i the world of rythm. Det är den platsen, själen ska få flyga och stressen dunsta bort. Dansgolvet är där man ska trivas som bäst. Banken får därmed betyg Underkänt. Fast okej, musiken var bra och det var tryck på folket därinne. Men långt ifrån tillräckligt med plats och långt ifrån tillräckligt med respekt.

Jag protesterade genom att sätta mig ner och glo i slutet, efter att mina armar blivit sönderslagna och tårna ihjäl trampade. Men inte ens på fucking soffan var man ju trygg! Öl, spya, cider? Vad det än var, fick jag det över mig, och då menar jag ÖVER MIG vilket var bokstavligt talat pricken över i:et. Vid det tillfället kunde jag inte tänka på annat än mitt älskade IN i mitt saknade Danmark.

Och jag fattar fortfarande inte varför jag flyttade hit.


Lite smått panikslagen. Im not gonna lie.

Nu gäller det. Eller snarare om 2 timmar. Jag tänkte rulla ut genom dörren om cirka 20 minuter, för att GÅ in mot skolan. Mest för att få lite motion och få rensat skallen samtidigt. Nervös? Mja, inte så farligt nervös faktiskt. Jag vet att jag tänker göra mitt allra bästa och förhoppningsvis räcker det. Räcker det inte, vilket är mest realistisk (med tanke på att det ska fan inte gå att klara en tenta om man pluggat en dag), ja, då får jag väl göra om den om en månad. Svårare än så är det inte!

Idag är det fredag gott folk. Vare sig det går bra eller ej på tentamen ska det firas på ett höger eller vänster. Robin kommer förmodligen upp idag (men man vet aldrig med honom) och sen blir det förmodligen utgång med Johanna och Erica ikväll. Nice price på den!

Vi har dessutom en solig helg framför oss!
Jag blir så lycklig!!!!


Tentaångest. Its what i do best

Jag har fått pluggat lite idag - mer än vad jag trodde jag skulle få gjort. Nu är jag på det där stadiet, då man inser hur lite man egentligen vet om ämnet. Många gånger, räcker det att man når till just det stadiet för att uppnå godkänt. Men tyvärr är jag inte på gymnasienivå längre. Det krävs lite mer på högskolan och jag är officiellt körd.
Fast så får man faktiskt inte lov att säga. Rent psykiskt måste man vara bestämd på att klara det. Rent psykiskt, måste man tro att man kan allt, vet allt och är bäst. Annars går det inte oavsett hur mycket man än vet. Sen måste man tänka sig att den som rättar tentan, är dum i huvudet och vet inte ett piss om någonting - så att man alltid överanalyserar allt.
Förhoppningsvis räcker mina kunskaper och psykologiska tricks till över gränsen. Annars blir det omtenta för första gången. Och på grund av att jag varit sjuk. Vad i helvete.... Kunde det inte berott på att jag festat för hårt? Eller varit upptagen med norrmannen? Eller whatever! Något kul! Men nej, nu sumpar jag tentan över att jag legat i min säng och sovit bort fyra dagar. GREAT.

Blod, svett och tårar

Det är väl det som är tanken? Att man ska kämpa till sista droppen faller. Tyvärr kan jag inte skyra om att det är det jag tänker göra idag. Jag mår nämligen inte på topp... Trots mina fyra vilodagar? Jag vet. Galet. Jag borde flyga runt bland hustaken med all den energi jag sparat in. Men ack nej, det gör jag ej. Synd! Hade varit kul...

Fortfarande blå himmel utanför mitt fönster, fortfarande huvudvärk och fortfarande inget te från mamma. Posten kanske har slarvat bort det... Och då blir jag verkligen väldigt arg! Usch!

Jag kan inte koncentrera mig!!! GAH! Tenta imorgon Kristin. Du har fucking TENTA IMORGON! När ska det slå mig? När ska 25-öringen trilla ner? NÄR SKA JAG BÖRJA TA HÖGSKOLAN PÅ ALLVAR?! Pschh... förmodligen aldrig.



Ikväll blir det ännu mer plugg med Joel. Jag måste verkligen få hjälp med dom här jävla stress hit och stress dit, syllables.

"State the most likely intonation pattern for each of the utterances below"
Innebär det är det är enligt "most likely" enligt mig? Inte för att det spelar någon roll iof.. Med tanke på att det är nog de enda ord jag förstår i den frågan.


Jag är så lyckligtlottad.

Jag har fått många fina krya-på-dig kommentarer och jag tror dom har hjälpt. Jag bugar och bockar och tackar! Förresten, Therese, det har varit jävligt skönt att ligga i sängen och sova :) Helt ärligt - kärlek botar allt. Med vänner, familj, nära och kära tror jag att man kan ta sig igenom allt. Fast jag saknar fan farmors bullar och varm choklad (Det som fått mig frisk under alla dessa år innan). Dock har mamma lovat att det ska komma ett brev lådan idag med Yoga-te (det godaste som finns!), body shop produkter och annat nice price. Så mamma, tack! Och sen... nu när jag ändå är igång och tackar alla för diverse saker vill jag också tacka Johanna än en gång - utan din juice och yoggi hade jag aldrig blivit frisk (förmodligen hade jag legat på dropp på sjukhuset). Ida, jag vill tacka dig för världens bästa helg. Sofia, för att du bryr dig lite extra. Robin, för att du iaf försöker. Alla andra, för att ni finns där när jag behöver det som mest. YEAY! Jag är så tacksam.



Sen fick jag en fråga om vad det är jag pluggar, och jag läser engelska just nu. Ska ju bli världens bästa engelsklärare!


Ny dag, nya tag

Två soldagar fattigare. Jag har äntligen rullat upp mina gardiner och idag, får solen mer än gärna lysa in. Allt är inte frid och fröjd, men jag mår bättre iaf. Vilket är tur, med tanke på att detta är sista dagen för pluggish för IMORGON är det tenta.

Några tips hur man bankar in något i skallen på mindre än 24 timmar?

Nåja. Det får gå som det går. Det är inte som att hela världen rasar om jag nu skulle kugga tentan. Det är viktigare att ha hälsan i behåll. På tal om hälsa, så har inte min sjukdom bara bidragit med skit. Jag har inte haft lust till att äta direkt... Vilket innebär att jag varit så gott som sockerfri (JA! jag har ätit ett halvt glasspaket - but thats it) sedan måndags. Och det är stort! Tro mig. Jag som äter fem miljoner kakor DAGLIGEN. Dessutom, har jag inte haft lust till något annat iheller... DUKTIGA KRISTIN. Detta har dessutom varit utan abstinensbesvär. Och det gillar vi. För nu är det bara till att fortsätta ju. Peeeerfekt.

Beklagar mig.

Mitt huvud pulserar, dunkar och gör så ont så jag har stor lust till att hugga av det. Nacken, ja den gör CP ont den också. Jag vet inte vad jag ska ta mig till? Kommer jag någonsin bli frisk?`Detta är tredje dagen jag ligger död i sängen och den enda förbättringen som har skett är att febern gått ner. Resten har gått åt andra hållet. Och det faktum att läkaren inte kunde hjälpa mig gör mig frustrerad. Dom sitter inne på alla möjliga preperat och jag får... INGENTING!

Slå en signal om ni har tråkigt. Hade behövt lite kärlek.


Mot läkaren.

Godmorgon alla mina kära. Nu börjar det närma sig tentan och jag mår fortfarande inte bra. Febern är kanske borta men tröttheten, den försvinner inte. Jag har seriöst legat i sängen sedan måndag eftermiddag och sovit. De enda gånger jag rest på mig, har varit under toabesök, hämta dricka eller mat. Jag tror, med andra ord, att jag är så gott som riktigt jävla sjuk.

Men idag ska jag faktiskt till vårdcentralen för att kolla upp halsen. Förhoppningsvis så ger de mig penicillin och då kommer allt vara bra inom ett par dagar. Om inte, jaa... då blir det ingen tenta för min del på fredag. Det är en sak som är säker.  JÄVLA MÖG.


På bättringsvägen

Nu mår jag så mycket bättre än vad jag gjorde för några timmar sedan. Glass, yoggi och juice gjorde susen! Halsen gör fortfarande schten ont men.. det löser vi med bafucin och treo comp. Så förhoppningsvis kommer jag kunna plugga till tentan imorgon. Har fortfarande inte fått gjort det nämligen... Och jag börjar känns mig lite stressad. Denna tentan kommer inte bli rolig, och jag måste plugga. Har bara två dagar på mig nu. Vet inte hur jag ska lyckas?

Oh well. Det ska nog gå. Och gör det inte det, så är det bara till att göra om skiten.

På tvn just nu rullar "dating in the dark" och jag tycker det är dö häftigt att folk vågar göra sånt. Jag hade aldrig, någonsin kunnat göra det. För på något sätt, tycker jag att då skapar man sig en uppfattning om hur människan ser ut i skallen istället för i verkligheten, vilket innebär att när man ser dem i verkligheten blir man med största sannolikhet besviken.

+ en hel vecka har nu passerat, sedan dan och anja blockerades på face. Och jag har aldrig känt mig så fri och lycklig som nu.

Nu har även jag blivit smittad. Och det är alltid lika bra tajming.

Feberfrossa, trötthet, halsont, muskelvärk. Jag är helt färdig och redo för att sova bort denna skiten. På tvn rullar Freaky Friday och på nattduksbordet har jag laddat upp med vatten och c-vitamin.

Jag är en aning frustrerad över att jag är sjuk just nu, just denna veckan. Det är tenta på fredag och jag pluggar inge vidare när jag inte kan röra mig. Livet suger och jag hade behövt min farmor här, som kan komma med varm choklad och tycka synd om mig. Kärlek botar allt.

Tur jag har Johanna. Hon har erbjudit sig att köpa hem det som saknas till mig. Jag är lyckligt lottad att ha någon som henne i en stad som denna. Tack!

Sen hade jag ju lovat char att prata med henne ikväll... Men jag vet inte om det är någon bra idé alltså. Hade nog behövt sova.

Godnatt folkens. Håll tummarna för att jag vaknar imorgon.


RSS 2.0