Med en timmes sömn i bagaget och bakfylla på köpet är det kanske inte så konstigt att söndagsångesten håller på att tippa över kanten. Jag är inte alls lika lycklig och peppad som jag många gånger är annars efter en helg i Köpenhamn. Jag känner mig istället kluven och deppig. Jag vet ju vad jag vill och jag har förnekat det länge nog nu. Mitt psyke fixar inte mer - jag håller på att bryta ihop.

Mer om det, en annan gång. Just nu, behöver jag hålla saker och ting för mig själv, fundera... och verkligen tänka efter på vad jag vill och vad som är bra för mig och inte för någon annan.

För övrigt, var det en super trevlig kväll igår. Jag hoppas bara att Köpenhamn levde upp till allas förväntningar - med tanke på att de var rätt höga vid ankomsten. Musiken dög, men DJn var inte på topp igår. Mina bartenders var där båda två och även C jobbade i garderoben. Mark dök upp på stationen på vägen hem och Dan var långt ifrån där. Allt som kunde gå fel, gick helt rätt. Alla favoriterna var där, förutom Claus vilket jag överlever. Men ändå kändes det som om något saknades, eller som om något var fel, eller som om... alla bitarna inte var på plats. Hm.