I left my heart in Copenhagen
Ca 3 timmar kvar, sen är jag så gott som bortblåst.
"I'm sorry,
for all the words i didnt say.
It's too late,
because now ive gone so far away.
I feel like im lost,
with nothing left but shattered dreams.
Im so lonely,
im holding on to memories...
But then i feel your love surrounding me,
And it takes away the pain inside of me.
I believe,
I believe we'll be together....
Another day"
Baby, just dry your eyes, baby dont you cry...
Yesterday, all my problems seemed so far away...
Jag har sagt hejdå förr, är nästan på expert inom det området. Jag har faktiskt lämnat tre liv innan. Jag har faktiskt tagit förväl, av folk som jag aldrig träffat igen, och det har jag överlevt. Så självklart, kommer jag överleva denna gången också.
Men jag måste erkänna, att imorse, var det otroligt svårt, jobbigt och hårt att inte få lov att säga, vi ses skat, till den jag älskar. Dessutom, att han står och gråter ögonen ur sig mitt framför mig, gör saken inte bättre. Älskling, du kommer alltid finnas inom mig.
Ja, nu är det verkligen hejdå.
Imorgon åker jag.
Ouch.
Hårda tider
Men jag hoppas att mina galna tankar släpper snart, så jag kan börja glädjas åt den turen jag haft. Jag längtar tills jag får tillbaka den där känslan av att detta är rätt. Jag längtar, till att få längta igen.
Nu är det dags att göra sig i ordning, ska snart in till stan och träffa Fia, leta presenter och sedan dra mig mot jobb.
Åh, Köpenhamn... I'll be back... <3
En låååång dag i K-town
5½ timmes resande, fram och tillbaka, fram och tillbaka - det är inte att leka med. Jag är slut, helt färdig och tankar bara kör runt i huvudet som någon jävla trafikled i Los Angeles. Jag vet inte längre vad jag vill, vad jag tycker eller vad som händer. Hm, ellet ja, fel uttryckt. Det är mest tankarna som är förvirrade, fasaden är spikad och klar. Gissar att det är nervositeten som spökar och inget annat. Sen det faktum, att jag ska behöva lämna allting, kommer som en chock. Och jag tror det är själva chocken jag går igenom just nu.
Såhär ser iaf schemat ut:
Imorgon: Köpa presenter (för de pengar jag inte har....) och jobb fram tills sent på kvällen.
Lördag: Sista dagen på Magasin (skit hemskt) sen 20 års-fest här i Klagshamn (vilket innebär att jag nog apringer hem emellanåt för att packa)
Söndag: Det sista åker ner i flyttkartonger, and im out. Sticker vid 2, 3 på eftermiddagen.
Måndag: Upprop kl 09.30 och sen börjar studentlivet.
Jävlar.
Say hello to Mini-ströget, Kristianstad
Och jag vet mycket väl vad jag förlorar...
En tidig morgon för min del. Ja, egentligen borde jag har fått sova ca 1½ timme till, men tyvärr, ville inte min kropp gå med på att ligga still och min hjärna ville inte sluta fundera. Just nu kör jag på lite mer än 3 timmars sömn, och ska om en liten stund göra mig klar för en heldag i min nya hemstad. Senare ikväll ska jag även hämta upp nycklarna till lägenheten, och självklart då också, kolla in den.
Jag är jätte spänd, inte bara på att få se lägenheten, men också på att se högskolan, staden - allt.
Det hela har hänt så snabbt. Det känns som om jag rusat in i något, som jag nu inte kan komma ut ifrån. Och det känns, väldigt, väldigt läskigt. Men jag vet, att om detta är något jag verkligen vill - kommer det att gå. Det finns faktiskt en värld längre upp i skåne också, och den kanske till och med är bättre. Vem vet.
Allt jag vet just nu, är att det kommer bli otroligt jobbigt att behöva lämna alla, vissa kommer jag skana mer, andra mindre. Men ni måste lova, att komma upp och hälsa på någon gång! Så lovar jag att komma hem, lite då och då.
Say hello to the heartbreaker
Jag knäckte honom verkligen. Och det knäckte mig...
Dessutom, kan jag inte sova. Och jag ska upp om 6 timmar, för att spendera dagen i Kristianstad. Hm. Inte så värst lyckat. Nej...
Guys, jag flyttar, på riktigt.
Shit.
FÖR JAG HAR FIXAT BOENDE
Jag är så lycklig.
Avskedsfest nästa?
Lets pray for another miracle my friends
Jag blir tokig!
Det har kommit in en ny lägenhet på hemnet.se, i Kristianstad. Och den lägenheten, vill jag ha! Den är super fin, har balkong, stort kök och stort vardagsrum. Den är precis det jag sökt efter. Dessutom, ligger den mitt i centrum. Men för att få den, behöver jag ett mirakel. Och det är kanske lite mycket begärt, när redan ett mirakel skett denna veckan.
Men vi håller tummarna. Eller hur? :)
Kluvad.
Jag har som sagt kommit in på Högskolan. Imorse, låg där ett mejl från ingen mindre än chefen över lärarutbilningen på Malmö högskola. Han ville med glädje medela, att där fanns platser kvar på de linjer jag sökt. Ja, vilket innebär att jag kom in där också. Och det gör så att jag måste ställas inför ett val, jag inte helt vill. Valet mellan Malmö och lägenhet.
Lever i studentens lyckliga dagar...
Its over. Im done. A new life, is waiting around the corner.
I did it. Jag avslutade allt som någonsin funnits mellan oss. På riktigt denna gången. Och ja, jag tror att det här, det är ett förväl. Betydande, att aset inte kommer i närheten av mig igen. Ledsamt, på ett sätt. Har trots allt sagt hejdå, till någon som betytt, som jag älskat och som varit en del av mig. Jag har lämnat ett helt liv.
Men, låt oss se det från den ljusa sidan. Jag är lycklig, lyckligare än vad jag trodde jag skulle vara. Kanske beror det på att en tung sten fallit till marken, men det kan också bero på att jag har kommit in på högskolan.
Jag har nu officielt blivit antagen till Kristianstads högskola, och vem vet - kanske är det där jag kommer spendera de närmsta åren. Jag väntar fortfarande på svar ifrån Malmö, men om inget dyker upp förrän måndag, ja, då blir det väl Kristianstad för min del. Plus, så garanterar de beoende. Vilket i sin tur innebär, att jag säger hejdå till föräldrarna och hälsar min nya lägenhet välkommen in i mitt liv.
To be continued.
Because your simply not worth it
Om ca 30 minuter, är jag på väg mot det som andra skulle kalla helvetet. Jag kommer ställas inför den svåraste utmaningen jag någonsin varit med om, och det kommer krävas den slags styrka, jag inte helt säkert vet jag har. Men förhoppningsvis, går det som planerat, och förhoppningsvis, är äcklet ute ur mitt liv fortare än anat.
Rock on.
Simply dont want to face the truth
Jag vet ju mycket väl vad som kommer hända ikväll. Helt realistiskt sätt, baserat på mina erfarnheter från förr, så vet jag att den Kristin jag känner, kommer inte kunna göra det, hon verkligen vill.
I mitt huvud, låter allting så simpelt, så lätt, så självklart. Men i verkligheten, är det helt andra kort som ska spelas. I mitt huvud, öppnar jag dörren, skriker hjärtat ur mig, river isönder alla våra minnen och slänger din nyckel soptunnan. Men i verkligheten, står jag där, tyst som en mus och tar in all skit du säger, bönar och ber om att få tillbaka det vi en gång hade.
Pressa, pressa, pressa!
För det första, så har jag nu skickat iväg två email till Malmö Högskola, som handlar om hur mycket jag vill att de släpper in mig på deras utbildning. Lät kanske inte riktigt lika desperat i mejlet, som jag gör nu, men dock. Jag skrev att jag i allafall var väldigt intresserad av att gå på deras skola. Så nu hoppas jag bara på att jag får ett svar snarast möjligt.
Sen, har vi vilja nr 2. Den viljan, som jag bara måste ta dö på. Hur, vet jag inte, varför, är jag alldeles för medveten om. För om jag låter, den viljan, få sin vilja, så kan jag lika bra beställa min gravsten redan idag. Tyvärr, kan jag inte förneka, att det kommer att bli svårt att inte dras till motpolen, när man själv är medpolen. DDD, försvinn ur mina tankar för guds skull!
Sunshine on my window
Sommaren är snart slut, det är bara till att inse fakta. Jätte hemsk, jätte synd och skit tråkigt om ni frågar mig. Men som tur är, finns det fortfarande hopp för ett par soldagar kvar i alla fall. Skönt!
Det är måndag, och enligt Sofia är detta den enda dagen då man kan börja på något nytt. Och det tänker jag utnyttja. En ny, fresh start på livet, vilket självklart också inkluderar en ny, fresh blogg.
Välkommen :)
Egentligen var det väl inget fel på den gamla, faktum är att jag gillade den väldigt mycket. Frågan är ju då, varför jag tvingar över läsarna till en ny blogg. Frågan är, varför jag inte vill skriva i den gamla längre. Svaret är, att jag vill glömma en hel del som står i den. Och det går inte, när man blir påmind genom alla inlägg som finns där. I den bloggen, finns mina minnen av "my three D's" som jag så vackert kallar dem för. Och är det något jag behöver, så är det att glömma allt som har med det livet att göra. Allt. Därför, ryker bloggen också. Därför, har jag skapat denna här i stället.
And the story continues, on a new, blank page <3
