Jag vill stanna här, för evigt. Jag vill inte tillbaka till Kristianstad. Dumma dumma Kristin. Jag har ju allt precis just här vid mina fötter. Jag trivs som fisken i vattnet. Solen skiner, vänner skrattar och jag njuter av livet. Det är för fan så det ska vara.

Men någon gång måste vi alla inse att livet inte går att lekas igenom. Vi måste alla inse, att man måste göra seriösa saker för att komma någon vart - varken man vill eller inte. Bara det... att det känns lite drygt att bli vuxen och vara seriös, redan vid 19.

"And lights will guide you home"

Melodifestivalen var riktigt nice, snacka om tryck! Men IN... DET FINNS INGET SOM KLÅR DET! Och sen, till nästa gång, för att lära sig av sina misstag.

Kristin + Ida + norrmän + köpenhamn + sprit = världens mest korkade men dock bästa, farligaste och mest fantastiska kombinationen.

Det är farligt att resa hem. Riktigt jävla farligt. För varenda gång jag är på hemmaplan, ifrågasätter jag mig själv. Vad fan håller jag på med? Varför lämnade jag mitt liv i Malmö och Köpenhamn för fucking Kristianstad? Och jag hittar ta mig fan aldrig något svar.

Torsdagen var kaos! På väg ner till tågstationen började det regna (karma is a bitch) och mitt hår blev total förstört. Jag som gjort mig så fin för bröllopsmiddagen vi skulle ha hemma... Sminken det rann och jag såg ut som ett monster när jag väl var hemma. Hopplöst! Men middagen gick jätte bra och det var otroligt skönt att träffa farmor och farfar igen. De är så underbara! Vet inte vad jag hade gjort utan dom... Helt ärligt. Direkt efter middagen åkte jag hem till kusinen och snackade skit. Är så glad för att vi har börjat umgås igen! Fuck våra konstiga familjer, så länge vi kan hålla ihop! Kvällen avslutades hemma hos Fia med bullshit och gossip. Alldeles för tajt schema för min smak, men jag lyckades få in alla som jag lovat bort mig till på torsdagen. Imponerande! Dagens schema har varit minst lika tajt. Och nu känner jag mig helt slut! En hel dag med shopping med mamma, leder till väldigt trötta ben och en gnällig kristin. Sen var det jag som stod för matlagningen här hemma idag och direkt efter middagen hade jag lovat att besöka Robin. Vi spelade Wii, shoppade batterier och lagade fattiga riddare. Sen bar det av till Videdal igen... jävlar vad jag hänger där nu förtiden?! Och precis när jag kände att jag kunde andas ut, ringde Gynta och berättade att han hamnat ensam på barca i staden, för att möghögarna hade lämnat honom i sticket. Stackare!!! Så jag fick hålla honom sällskap.

Men nu! Nu är jag äntligen hemma, i min säng, för att alldeles strax få min skönhetssömn. För imorgon väntar en minst lika händelserik dag. Vi snackar ny frisyr hos Malin klockan nio, power nap vid tio, farmor och farfar vid halv tolv, Ida + stan vid ett, gäster vid 4, middag vid 5, melodifestivalen klockan 7, Köpenhamn vid halv elva, IN vid elva och sen ska det festas in på den ljusa morgonen... Man kan ju lugnt säga att kalendern är fullbokad.

Nej, nu ska jag sova. Ville bara uppdatera alla mina underbara läsare och säga att jag lever. Hoppas ni har en sjukt fet Fredag och Lördag och Söndag!

P.S Glöm ej att söndagar är den officiella bakisdagen. Man kommer undan med att göra ingenting och jag längtar redan! D.S

Det blev ingen skola för min del idag. Kände mig varken pepp eller redo för att sitta stilla i två timmar och lyssna på Phonetics. Tyvärr. Jag hade nog behövt den här lektionen. Men skit samma! För nu kommer jag till Malmö i tid och dessutom, behöver jag inte släpa med mig packning över halva stan, jag hinner köpa godis till resan PLUS så hinner jag hem före mamma. Suuuurprise!

Min lägenhet är städad, ren och fin också. Och all tvätt är tvättad, torkad och vikt. Det hade jag aldrig hunnit med om jag skulle varit tungen att gå till skolan. Sedär! Ännu fler positiva saker med att skolka. Oh yeah. Expert på dåliga ursäkter, det är jag det.




Nu ska jeansen på (sitter fortfarande i pyjamas byxor) - för det är dags att bege sig ut på äventyr.

Malmö here i come.

Det har nu gått 24 timmar sedan jag deletade Danniboy från mitt liv. Och man kan tycka att det inte borde vara så allvarligt, så seriöst eller så svårt - med tanke på hur längesen det var sedan det tog slut. Men det är alltid såhär för mig. Straight up guys, jag tar hundratals år på mig att komma över någon. Det är inte kul, alls. För jag tror inte att många out there kan förstå hur det känns. Jag mår verkligen skit... och har inte gjort annat de senaste 8 månaderna.

Realityflash.
Jag börjar inse att han verkligen är borta, för alltid.
25 öringen har trillat ner.
Alla vänner i Tåstrup is down the drain.
Livet vi levde, allt vi gjorde - kommer aldrig upplevas igen.
Alla nätter, vi var ute och röjde, för att komma hem, somna i varandras armar.
Alla dagar vi vaknade upp, titta in i varandras ögon och log,
det är borta. Och det kommer aldrig tillbaka.

Jag tror att jag verkligen har förlorat.
På riktigt.

Torsdag morgon och det var inga problem alls att stiga upp imorse. Det sa bara "tjiiing" så vad jag uppe. Kan bero på att jag gick och la mig tidigt? Eller på att jag inte sov särklit gott? Vaknade vid halv tre och trodde jag hade försovit mig dessutom.. HAH, lyckat. Har gjort det några gånger innan, och helt ärligt, det finns inget värre.

Tvätten är i tvättmaskinerna nere i källaren. Disken är diskad och snart är lägenheten städad. För vem vill komma hem till en äcklig, nasty, stökig lägenhet på söndag? Mjaaa, inte jag iaf. Ifall du har missat det ÅKER JAG TILL MALMÖ IDAG. As nice.

Sen glömde jag faktiskt gratta mamma och pappa igår. De firar 20 år som gifta! Shiet. Duktigt där!

Sen debaterar jag om jag verkligen ska till skolan eller inte... Tyvärr har jag tenta om en vecka, så det känns som att jag behöver alla seminarium jag kan få - samtidigt, om jag går, kommer jag inte hem förrän klockan 18.00 ikväll (om tåget är i tid) och vi ska ha gäster. Attans bananer! Jag får se hur jag gör. Antagligen, blir det skola och att jag går i pausen. Lite, 50/50 där.

Sen har jag funderat på en ny header, som ni säkert vet - men jag har inga idéer alls! Svart, vit, grön, rosa, röd?! Man måste liksom välja färger å sånt också. HOPPLÖST.

Aja, nu ska jag fortsätta knarka kaffe, städa och kaaaanske plugga lite. Dock, känner jag för att plugg-strejka idag också. Eventuellt, läsa lite smått på tåget is an option. MJA, vi får se.

Ses i Malmö fabulous

Jag plugg-strejkar ikväll.

Att göra om bloggen och ge den en ny, fräsh design - låter såååå mycket mer lockande.

Vid lunchtid idag, bestämde jag mig för att det får vara slut tramsat nu. Jag ringde upp vaktmästaren som blev otroligt tacksam för att han fick ta ner istapparna från taket genom mitt fönster. Dom kunde faktiskt landat på någons huvud. Och med min karma, hade det säkert varit mitt. När han väl hade varit på besök, satte jag igång med att få ut mitt cv. Jag har nu 6 brev liggandes, som väntar på att skickas iväg och öppnas av rätt person. Jag har dessutom packat en del, eftersom det bär av till Malmö imorgon. Duktig flicka! Men det jag är allra mest stolt över är att jag nu, efter bråk, heartaches, blod, svett och tårar - blockerat och deletat både anja och dan från facebook. Detta innebär, att de inte kan ta kontakt med mig men också, viktigast av allt, så kan inte jag kontakta dem utan att upphäva blockeringen först. Det innebär i sin tur, att jag inte blir uppdaterad på allt romantiskt dom gör tillsammans, jag kan inte titta på deras bilder och känna avund och förhoppningsvis, kan jag få en chans att glömma bort hans existens.



Jag tror jag har hittat min outfit till lördagkvällen. Men jag måste erkänna att det var inget lätt beslut. Att hitta något som passar till en familjemiddag + melodifestival + IN, var def en utmaning jag helst undviker att anta igen.

Yes! Det är idag allt händer. Jag ska skriva ut mina ansökningar, fixa mitt tal, städa, packa - you name it.

Jag sitter fortfarande och klurar på om jag ska ringa upp vaktmästaren eller inte...

Och ja just det... VAD SKA JAG HA PÅ MIG PÅ LÖRDAG DÅ?! Shiet.

Jag satt uppe natten lång och jobbade på Johannas födelsedagsfest (vilket var så jävla nice! Borde blir festfixare?!). Men min sömn blev lidade. Jag gick och la mig vid två tiden inatt, somnade som en stock och drömde sött fram tills... PLIIIIIIIIING! på min dörr. Utav ren reflex hoppade jag till i sängen och tänkte SHIT, nu har det hänt något. Men jag steg aldrig upp för att öppna den där dörren... Jag orkade inte. Dessutom! Väntar inte jag besök, så räkna inte med att jag öppnar. En lapp i brevlådan, ett telefonsamtal eller ett sms. Det fungerar jätte bra - så försök det istället... Och låt mig vara ifred i min lägenhet!

Många kanske ifrågasätter det här med att inte öppna dörren. "Blir du inte nyfiken?" är väl klassikern... Och nej, det blir jag inte. Är det tillräckligt viktigt, kontaktar de mig på annat vis. Punkt slut.

Btw! Under tiden jag skrivit detta har personen varit tillbaka redan två gånger och ringt på igen. Men denna gången fick jag en lapp... Hm. Nyfikna?! Jag är lite smått.

"Vi vill in i lägenheten fortast möjligt för att ta ner istappar". MEN JAG VILL INTE HA EN MASSA GUBBAR I MIN LÄGENHET.

Knivig sits.

Jag hade nästan glömt hur blå, vacker och underbar vår himmel är.
Men nu minns jag igen.
Vackert.

Klockan är elva och jag har nu varit vaken i två timmar. Efter att ha fixat mig inför dagens skola satte jag mig ner i soffan för att äta flingor med mjölk och lyckades spilla ut hälften i soffan. Tjaaa, det är Kristin i ett nötskal.
Idag ska vi få ut en gammal tenta vilket känns jävligt spännande... och nervöst. För det är ett reality sign över att vi ska kunna allt om phonetics om en vecka. Och jag känner mig mer osäker än vad jag någonsin gjort. Den här kommer bli en utmaning att klara.



Efter skolan får jag besök av kära J. Det är tisdag och det betyder simning på Tivolibadet. As nice. Jag behöver verkligen röra på mig efter dagarnas latmasksyndrom som drabbat mig. Ska bli super duper skönt! Vad som också ska bli jävligt skönt är att få komma hem och hälsa på. Jag trodde aldrig jag skulle klara att stanna här uppe så länge som jag gjort! Så grattis till mig! Nu förtjänar jag en långhelg med föräldrar, vänner och allt det där andra som malmö har att erbjuda. Och sen får jag inte glömma att nämna det allra viktigaste! Jag ska till Köpenhamn lördag kväll! Jag saknar staden, saknar IN, saknar danskarna... OCH SKIT SAMMA ATT JAG INTE HAR PENGAR - för leendet på mina läppar när tåget anländer till Hovedbanegården is PRICELESS.

Vad fan gör jag i Kristianstad?! Det är Köpenhamn som är mitt hem... GOD DAMN IT.

Fan vad jag vill ha choklad!! Eller kakor? Eller.. Ja, ni fattar poängen. Och jag har fortfarande inte fått något vettigt gjort. Jag har bara inte orkat! Livet är tråkigt, jobbigt och drygt.

Därför strejkar jag idag.
En bra film med lite popcorn och varm choklad med grädde låter vettigt.

IMPONERANDE!
Tre dagar har gått och både skorna och gitarren är sålda. Dirr in med pengarna på sparkontot dock. Så jag måste fortfarande leva fattigt. MEN! Detta betyder att jag kommer ha råd till en tatuering i usa. YEAH!

Jag har tankar på att lägga ut fler saker på nätet faktiskt, med tanke på att det är en hel del jag inte använder längre. Jackor, tröjor, klänningar and only god knows what else som går att hitta här i lägenheten. Men innan fler saker läggs ut, får vädret bli bättre så jag faktiskt orkar gå ner till posten och posta sakerna... Det är något jag DISLIKE'ar med tradera. Det måste skickas.... WOHO.

Nej, nu ska jag in i duschen och tvätta av mig latheten. Sen måste jag verkligen sätta igång med dagen.
Blä!

Jaarå. Jag har bestämt mig, det är snart dags för att bygga om bloggen igen. Och nu när jag har hittat mitt lilla bildprogram så tror jag det kommer bli riktigt lyckat! Men... det kan dröja ett tag med tanke på allt annat som måste göras, som jag fortfarande inte gjort.

Här är en liten plan över det som skall göras under veckans gång,

Tvätta
Posta brev
Sätta in pengar
Packa
Skriva brev till M
Skicka ut CV
Söka jobbet i Åhus
Läsa 6 kapitel i Phonetics
Skriva ett tal
Betala räkningar
Hämta bok

Min gissning är att endast ett fåtal utan dessa sakerna kommer att bli gjorde. Det är alldeles för vuxet, nyttigt och tråkigt för min smak. LÅT OSS SE VAD SOM HÄNDER OM JAG INTE GÖR VAD JAG SKA.
Konsekvenser... My best friendss.

I lördags var det sådär, riktigt skönt ute - så som det brukar vara här i skåne. Jag har aldrig tyckt en vinter varit speciellt jobbig, utan snarare rätt lätt att ta sig igenom. Jag har till och med ifrågasatt, varför vi aldrig får snö här nere. Jag tar nu tillbaka allt.
Utanför mitt fönster blåser snöflingorna runt i luften och det ser riktigt ruskigt ut utanför. Just nu är jag med andra ord, otroligt tacksam för att jag inte har några ärenden som måste göras. En heldag i lägenheten med kaffe, tv och film låter som en vettig idé!

Sen så ska jag till Malmö på torsdag!
That brings me sunshine in the snow.

Sen är det ju en helt annan femma att det ska bli minus 6 imorgon.

Therese sitter just nu på tåget på väg hitåt och om ca 25 minuter ska jag stå på stationen och ta emot henne. Wonderful! Det blir en bra dag. Jag känner det på mig. Fast jag måste erkänna att jag är rätt low på cash, som vanligt. Jag som trodde att dom skulle räcka, utan problem. Oj, vad man kan tro FEL.

Lägenheten är iaf ren och fin nu, vilket känns jävligt härligt. Organiserad röra är inte riktigt min grej. Dessutom har jag lyckats sälja min gitarr (troligtvis iaf) vilket känns underbart. Behöver verkligen de där extra pengarna. Mina converse är också på väg att bli sålda. FABULOUS!

Och glöm inte att kolla på melodifestivalen ikväll.

Det är knappast så att jag har planer för kvällen, men av ren erfarenhet vet jag att det inte brukar göra något. Det dyker alltid upp nåt litet som kan underhålla mig, såhär en grå fredag.

Jag håller på att storstäda lägenheten och jag kan stolt säga att min garderob faktiskt ser ut som en riktig garderob numera istället för ett sopinkast. Blir så inspirerad när jag öppnar dörren! Underbart. Dessutom är badrummet snyggare än någonsin och det kommer även vardagsrummet bli. För imorgon kommer Therese och då ska det fan vara rent här hemma.
Förutom städning står det "ta körkortsbild" på schemat. Så om en liten stund ska kläderna på och jag ska bege mig ut i ruskvädret för att vandra ner till fotoautomaten. J kommer också vara med och vittna detta ögonblick. Tanken är dessutom att jag ska bort till Sommarlust för att hämta ut mina grammatikböcker (inte lika exalterande) men frågan är om jag kommer ha ork till att göra det.

Gårdagens snöstorm har gjort gatorna vita igen och än en gång ifrågasätter jag våren. Tror vi är på väg in i en istid! Eller mja... Nåt sånt.

Oavsett vad, finns det inget jag kan göra för att förändra vädret just nu, mer än att försöka njuta av livet ändå. Här kommer fem tips från mig, till dig, för att inspirera till en lyckad helg trots vintern som aldrig tycks lämna oss,

1. Tänd ljus! Det finns inget mysigare än en lägenhet/rum med massa levande ljus. Dessutom, värmer det.
2. Istället för att ta på den där riktigt fula vinterjackan, kör "lager på lager" tekniken och insitera på att använda skinnjackan.
3. Laga god mat och ha alltid någon slags efterrätt i närheten. För när ångesten är som störst hjälper socker och choklad som mest.
4. Ring till någon du verkligen håller av och prata om hur roligt det kommer bli i sommar - låt dig inspireras!
5. Sist men inte minst, tycker jag att vi alla borde hälla kokande vatten på snön så den smälter.

Ha nu en riktigt skön fredag allihopa!

Jag har brutit mot alla regler som överhuvudtaget kan brytas. Jag har pregat i mig kolhydrater som aldrig förr, krigat mig ner till affären för att köpa choklad, godis - socker! Jag har druckit saft, läsk och vin och listan slutar inte där. Jag har medvetet eller omedvetet, gjort allt jag kan för att inte lyckas med dieten. And guess what? Det gjorde jag inte heller. Men, helt onödigt har det inte varit. Jag har nämligen lärt mig en väldigt viktig läxa. Det kvittar vilket diet program du följer, ja, vilket som helst, så kommer det inte att fungera om det strider mot dina inpräntade vanor. Man misslyckas defenitift om man inte får lov att vara sig själv. Och lilla jag, kak-monster och chokladmissbrukare, har insett att livet är för kort för att offra det enda som gör en lycklig i kylan.

Sammanfattningsvis:
JAG ÄTER MIN CHOKLAD OM JAG VILL.
Tvingar ingen att titta på mitt extra fett.

Det sägs att våren ska vara här den 17 (vilket är idag) och jag ser fortfarande bara snö utanför mitt fönster. Det har varit en kall och jobbig natt och det hade faktiskt inte skadat med lite solsken idag. Men det är bara att kämpa på och hålla hoppet uppe om att våren snart är här ändå. För någonstans inom mig, vet jag att plusgraderna inte är så långt härifrån - vilket kan hjälpa mig att kämpa igenom denna otroligt hardcore vinter som jag inte är ett big fan of.



Såhär såg det ut den nioende feb, 2009. INGEN SNÖ. Ser ni? INGEN FUCKING SNÖ.


För tio minuter sedan skulle jag ha varit på bibblan och jag sitter fortfarande i min morgonrock med kaffekoppen i handen. Så jag har satt en ny deadline på klockan elva. Då ska jag vara på plats, punkt slut. Jag lovar. Samtidigt, som jag verkligen drar mig för dagen. Vill bara krypa ner i sängen och se på film, mysa och inte göra något vettigt. Tyvärr, fungerar inte mitt liv så. Attans.

Med en riktigt dålig start på dagen, trodde jag aldrig jag skulle kunna vända på min otur. Men skenet, det bedrar. Efter en givande dag i skolan, gick jag vidare till biblioteket, fick läst igenom lite phonetics för att sedan gå hemåt och tugga goda mackor. MUMS! Johanna dök senare upp, vi firade hennes as snygga frisyr (JA, jag menar det verkligen), med choklad och för min del kaffe. Sedan packades väskan med bikini och handduk för att vid nio inta Tivoli badets bassänger.
Det blev totalt 30 längor med bastu som avslut.



Jag känner mig en aning mer peppad på livet och sakta men säkert inser jag att livet behöver inte så mycket drama för att vara värt att leva. Med motion på schemat nästan varje dag, plugg på mitt nya favvo ställe (bibblan - och NEJ, jag trodde aldrig jag skulle säga det) och fest på Grand på fredagar med gratis inträde - börjar jag gilla mitt kära studentliv. Och imorgon, fortsätter livet med en heldag på biblioteket tillsammans med Joel.

Det känns, för första gången på länge som att jag faktiskt kommer någonstans. Att jag gör något, mer än för nöjets skull. Det börjar kännas, att jag faktiskt har börjat en framtid - och det känns jävligt bra. Att plandera för imorgon, är kanske inte så dumt trots allt? Även om jag fortfarande älskar att leva för dagen, ger mig mina framtidsvisioner en helt annan satisfaction.

För jag ska faktiskt bli VÄRLDENS BÄSTA ENGELSKLÄRARE.

Guess what? Vädret suger idag också. Det snöar, blåser och jag fryser av bara tanken på att vistas ute. Hade jag fått välja, hade jag mer än gärna suttit här hela dagen och degat. Men nu är det så att jag har skola... och den måste skötas.

Jag känner mig fortfarande rätt deppig. Tror det är vädret... brist på sol liksom. Eller så är livet bara allmänt deprimerande just nu? Whatever it is, it must go. För jag vill inte slösa my precious time på att deppa! GOD! Man lever faktiskt bara en gång. Ja, såvitt vi är medvetna om.

Whatever.

På lördag kommer kusinen och besöker mig. Det ska bli kul iaf. Så vi får hoppas på att humöret går uppåt tills dess, annars blir jag inget roligt sällskap för någon - det är en sak som är säker.
Nej usch och fy vad jag klagar.

KAN DET PLEASE HÄNDA NÅGOT VÄRT ATT LEVA FÖR?!

Med VG rakt igenom på tentorna och VG på den senaste uppsatsen, känner jag mig lite mer inspirerad av denna högskole-kultur som jag aldrig trodde jag skulle klara av.
Det går bra nu.

Vi får självklart hålla tummarna på att det går lika bra i fortsättningen. För jag är inte redo att ta emot något annat än bra betyg (med tanke på allt slit jag har med pluggandet).



Efter en stadig middag med en himla massa choklad till efterrätt är det dags för mig att ta tag i livet (som alltid). Jag känner väl framför allt, att om jag inte ens kan peppa mig själv - hur ska jag då kunna peppa ett gäng tonåringar i högstadiet?

Jag ska ju trots allt bli världens bästa engelsklärare!

Det snöar, igen...
När blir det vår sa vi? Hm. Mitt tålamod är nästan slut och jag är så himla trött på att vara sur, grinig och kall. Jag vill vara glad, pigg och VÅRKÄR. So please, please... bring the spring to my castle.

Men jag måste också påpeka att jag faktiskt mår bättre idag. Känns som att jag fått något gjort och då är klockan bara ett. Har varit på promenad, läst tidningen, varit på bibblan och pluggat. Men planerna för dagen slutar (tyvärr) inte där. Snart är det dags att äta lunch och sen vill jag få ihop mitt CV så jag kan börja söka sommarjobb. För oavsett hur mycket jag kan spara ihop av mina pengar, kommer det aldrig bli tillräckligt för att klara av sommaren.

Någon som känner till ett sommarjobb?
För i så fall... är jag intresserad.

Då hade jag den där kroppen,
som många skulle dödat för idag.

Det är dags att få tillbaka den nu?!
GAH!

Mot gympasalen!

Gårdagens lördag var helt underbart mysig, faktiskt. Trots att inget var planerat, förutom rusta och jysk besöket lyckades jag och J och vår spontanitet skapa en riktig myskväll med avslut på Biljard. Och visst är det härligt med myskvällar! Men ibland, behöver man lite action i vardagen också. Jag saknar storstads livet och jag saknar ett ställe dit man kan gå när man har sådär, alldeles för mycket energi.
Ge mig drama, skvaller, snygga pojkar och galna afterpartyn. Ge mig gratis sprit, hög musik och snygga outfits. Mode, pengar, kändisskap, VIP-fester och något att leva för.

Kristianstad är hopplöst.

Jag vaknar upp vid halv åtta, med ett leende på mina läppar (och detta är trots två fyllesamtal vid halv två och en IDIOTISK brevbärare som slängde in tidningen i min lägenhet vid fyra). Jag drömde att det var vår. Jag drömde till och med att jag hade balkong, så man kunde gå ut och sätta sig, tända ljus och njuta av solnedgången en varm vår-kväll. Jag var övertygad om att det inte bara var en dröm, utan att det faktiskt var varmt utanför fönstret trots allt. Med förhoppningar inombords, rullade jag upp och till min förväntan såg jag SNÖ mer SNÖ och lite till SNÖ. Dessutom, så SNÖAR det till och med här.
Jag är inte lika glad som jag var när jag vaknade.

Men det är okej.

För det är det man har god frukost och bra musik till. Att förändra morgonhumöret och få det på topp. Jag har också en sån där härlig känsla i magen "that tonights gonna be a good night"... Hm. Och jag som inte ens vet vad som händer ikväll?!

OOOOOh well.

Nu är jag off to breakfast för att sedan vandra ner till stan och kolla gardiner etc med J. YES.

Första vårdagen 2006
När kommer den 2010? :(

Där satt den! Jag har fått VÄL GODKÄNT på min första vetenskapliga rapport på högskolan (då jag innan inte lyckats bli godkänd utan kompletteringar på mina andra uppsatser). Så det ska defenitivt firas genom naturgodis, monster och tv-mys. Ja, precis, så länge klarade jag av att hålla min diet! HAH! Men det är en ny dag imorgon, kanske går bättre då. Vem vet?

För övrigt letar jag cyklar.. Om någon har en gammal cykel stående som inte används, är jag en villig köpare då jag nu insett att det är nödvänligt med en cykel med tanke på att skolan ligger liiiite för långt bort för att man ska orka gå varenda dag. Speciellt med tanke på att jag nu ska börja motionera på skolan också. Vi snackar badminton, innebandy och basket.
BEACH -10! Here i come liksom.

Imorgon är det lördag och jag har en flaska vin som tar plats i kylen... Blink, blink (tillhör inte heller south beach dieten - jag äger på dieter, verkligen) - känn ironin.
Men det ska inte bara festas imorgon (om det nu ens blir fest), det ska shoppas lite också. Rusta och Jysk klockan 12 imorgon kommer få besök av min och J. Fett nice!

Nu, ska jag fortsätta spana efter bikes med på spåret i bakgrunden och morsan i luren. VILKEN UNDERBAR FREDAGSKVÄLL.

För jag har absolut INGENTING som måste göras. Eller mja, inte riktigt sant... men jag har ingenting som jag dör av om jag inte gör det.

Det är fredag gott folk! Det är dags för fredagsmys (den där reklamen kommer sitta i...). Mitt fredagsmys ikväll kommer bestå av lite dippa med grönsaker och te. För idag har min South Beach diet påbörjats. De första två veckorna går ut på att få ut all gift ur kroppen. Vilket innebär att alla mina älskade kolhydrater läggs på vinden ett tag och jag ska leva på ost, grönsaker och soja-korvar. MUMS.

Jag tror att jag kan klara det... Eventuellt.
So far, so good.

Som seriös högskolestudent som inte längre bor hemma, transporterar man sig själv fram och tillbaka från det ena till det andra viktiga vuxenstället. Vi pratar om 30 minuters promenad till skolan, 10 minuter in till stan, fem minuter till affären och två till biblioteket. Oavsett hur långt eller kort avståndet är så MÅSTE man befinna sig utomhus i ett antal minuter. Ett antal minuter ÄR tillräckligt för att jag ska bli nerkyld och totalt igenfrusen. Det är i dessa tider man önskar att man valt att chilla kvar hos föräldrarna i några år... Då man hade haft tillgång till gratis mat, tak och bil. Jag har dragit nitlotten.

För övrigt, så försöker jag nu efter hemkomsten från skolan, värma upp mig själv med te och ett dussintal strumpor, tröjor, byxor and god knows what. Det funkar rätt bra faktiskt... Och så fort jag släpper iväg min dator, tänkte jag börja planera middagen, sätta på en film, tända ljus och myyyyyysa.
Nu jävlar är det helg. Typ.

Jag var så jäkla duktig igår så jag kan knappt fatta det själv! Efter att jag stått inför klassen och hållt tal, åkte jag tillsammans med J in till stan för att chilla på cafe med plugg. Jag lyckades bli hungrig efter nån timme, så då vandrades det mot lägenhet och när energin var återupplivad spenderades resten av kvällen på bibblan med ännu mer plugg. YES!

Dessutom, har jag skaffat lånekort nu. Fritt fram att låna sönder sig med andra ord. Jag har redan invigt det med "South beach dieten" och "Få pli på din ekonomi". Känns som relevanta böcker. Inte sant?

Dock, kom jag inte i säng förrän vid elva igår och hade dessutom svårigheter att somna (och när jag väl somnade, vaknade jag stup ikvarten av mardrömmar). Så när klockan ringde halv sju imorse, ville jag bara inte upp! Som tur är, har man the Voice på kanal5 som räddar morgonhumöret.

Så nu väntar jag på att mina scones ska bakas klart i ugnen, tvättmaskinerna bli klara och timmarna ska gå. För sen är det skola vid ett och ikväll, ska det firas att det blir LÅNGHELG! Tänkte mig lite... film, cheesecake, varmchoklad... mhm...

Nu är jag less, riktigt super duper less på ALLT. Efter en lång och slitig dag igår, somnade jag i soffan vid halv fem tiden och sov super gott fram tills klockan blev halv sju. Sen steg jag upp, gjorde chokladpudding och sörjde mitt förlorade liv i Köpenhamn.
Jag vill dock GRATULERA Sofia till hennes jobb på Cypern. Kommer sakna henne så himla mycket! Men jag om någon borde förstå att man behöver göra sånna här saker, för att växa och lära känna en själv. Som Carolin alltid säger "Jag blir så glad när det går bra för andra". Så sant som sagt.

Vid halv nio ringde jag upp Johanna och för första gången på hela dagen kände jag lite hopp. Det finns nog en bättre värld där ute trots allt. Man ska bara hitta den också. Och det tror jag att vi gör, tillsammans! YEAH. Varför blir jag alltid så pepp när jag pratar med dig, J?! Only God knows why.

Men jag gillar det.

Idag är dagen då jag ska hålla tal i skolan, inför alldeles för många och något lite för tråkigt. Jag hoppas på det bästa, på att det kommer gå bra, på att jag inte svimmar, dör eller nåt sånt tragiskt.
Efter skolan, vid tolv-tiden, ska jag in till stan och vandra. Blir nog pluggish på ett fikish. Mysigt.

Klockan åtta imorgon börjar allvaret igen, efter en underbart händelserik och härlig helg.
Jag är så nöjd med mitt beslut om att inte fara ner till Malmö hela jävla tiden och istället stanna här. Det känns som att pusselbitarna börjar falla på plats och lilla jag äntligen hittat hem. Skönt!

Igår kom Ida och hälsade på och det ledde till Cheesecake med vit choklad, flygande jakob, avatar, nybakta scones, en tur i staden, en flaska vin och självklart ett Superbowl party! Dessutom, känner jag mig bra mycket bättre och inte alls lika krasslig som innan. Jag tror (peppa peppa ta i trä) att min förkylning är borta - vilket innebär att jag nu kan ta tag i mitt liv. Fab!

Så... BRING IT ON.

För att hedra Tila Tequila och hennes underbara attityd.

Bordshockey var det ja. HAH! Det ledde till ett glas vin, utgång och efterfest. Och nu håller vi strikt på, what happened here, stays here. Det blev med andra ord en lyckad kväll med kanske en gnutta lite för mycket privata detajler. Fan vad jag måste skaffa lås på min dator. Ett stort jävla hänglås.

Kan också meddela att jag fortfarande är sjuk, men att jag är på bättringsvägen. Några Ipren till och livet är lika bra som det var förra veckan.

Idag kommer bästisen och hälsar på i kalla K-town. Närmare bestämt är hon här om 30 minuter och då ska jag stå på stationen. Tror det kommer bli riktigt mysigt ikväll. Det ska dessutom bli sjukt skönt att bara få lov att andas ut och snacka gossip med någon opartisk. Yes. Sen att jag egentligen borde spendera min söndag på bibblan och studa sönder är en annan femma.
När senast gjorde jag, vad jag borde göra?
Har inte hänt detta århundradet iaf. Och lär inte hända heller.

Aldrig blir det som man tänkt sig. Trots dess negativa klang, menar jag inget annat än positivt med det. Imorse mådde jag skit, verkligen. Efter ett par timmars sömn och några Ipren blev livet lite lättare dock (tack Gud för att du skapat medicinen, eller vem det nu var som uppfann den). För utan den, hade jag aldrig kunnat följa med ut på stan, aldrig fått hyrt film och aldrig fått den här sjukt mysiga fredagen som jag nu haft.

Jag måste erkänna att med åren, uppskattar man de där helgerna mer och mer, där man inte bara festar och super bort hjärnceller, utan där man faktiskt myser, snackar skit och skämmer bort sig med godis istället för sex on the beach drinkar.

En bra start på en skön helg.

Imorgon är det lördag och på schemat står det chillkväll med grabbarna och Johanna på campus. Tanken är att vi ska spela bordshockey... HAH! Det vill jag se mig själv lyckas med... Men för att överhuvudtaget orka med morgondagen är det dags för mig att säga godnatt.

To be continued.

Det känns som att jag bara blir sjukare för varje sekund som går. Men för att se det hela från den ljusa sidan, har jag nu, officiellt, en riktigt bra ursäkt för att sitta hemma och endast sitta hemma hela dagen och äta äppelpaj med vaniljsås. Ikväll är det dessutom den där nya serien på fyran, som jag def ska se! Den verkar lite smått rolig och underhållande, och passar perfekt in i mitt ensamma schema denna fredag.

Trots alla ipren och treo jag tagit, har jag inte ork att skriva mer än såhär.

Jag återvänder, när allt är bra igen.

Fy satan vad jag inte mådde bra imorse. Men som tur är hade jag både amerikansk mirakel medicin och treo comp som fick iväg mig till skolan. Lektionen kändes meningslös och förvirrande, men efter var det dags för mig och Johanna att vandra in mot staden och fortsätta pluggandet - vilket var as mys! Vi hittade ett litet fik längs gågatan där inspirationen flödade och den varma chokladen fick allt att kännas så mycket bättre. Sen kom snilleblixten - äppelkaka. Så när motivationen dog ut vid halv sju, begav vi oss mot affären och införskaffade de saknade ingridienserna till bakningen för att sedan vandra vidare till lägenheten där världens godaste äppelpaj skapades. MUMS.

Så det känns som att dagen trots allt fått ett lyckligt slut.



Vilket den här historian aldrig kommer få...
Attans bananer.

Den senaste räkningen jag fick från 3 låg på 680 kronor. Det är lite väl mycket, inte sant? Fråga mig inte vad jag har gjort för att komma upp i dom summorna (med tanke på att jag faktiskt skickar GRATIS sms). Märkligt. Men nu tänker jag ta steget från att vara en trogen, lycklig tre-kund till att bli en rik, ännu lyckligare tele2-kund.
Woho.

För det första vill jag skryta med att sydsvenskan hade trillat in hos mig imorse, vilket innebär att jag nu är någorlunda uppdaterad på vad som har hänt runt om i världen det senaste dygnet. Och jag förstår inte att jag aldrig uppskattat det där innan, tidningsläsande med en kopp kaffe, knäckebrödsmacka och morgonrock. Fan vad mysigt det var! Kändes lite som att jag transporterades 20 år tillbaka i tiden, till då man brukade sova över hos farmor och farfar. Den där doften, smaken, känslan. OSLAGBAR.

Nog om predika för tidning och kaffe. Idag har jag en lång och kämpig dag framför mig. Jag ska gå igenom en hel del kapitel i min engelskbok, skriva klart ett grammatiktest och läsa en bok. Jag är så sugen på att bege mig till ett mysigt fik inne i stan, där jag kan plugga i en schyst miljö och samtidigt komma ut på stan och se folk.

Dock, är jag tacksam för att det inte är skola idag. Rätt chill faktiskt.

Men sen kom snön. Vad händer med världen?! Jag pallar inte läget längre. Snö hit och snö dit. Jag är trött på att jämt och ständigt vara kall och det är på tiden vårvärmen tar över! Det är trots allt februari. Jag ger det en månad, sen ska det fanimig vara solsken och plusgrader, annars!

Igår var en sån där riktigt skön dag hemma. Tanken var att jag både skulle tvätta, träna och plugga men det blev bara plugg (wow, jag pluggade faktiskt!). Jag känner mig lite smått ambisiös såhär i början av terminen och jag är redo att ge mitt allt! Tyvärr, lär denna känslan släppa inom kort (det brukar den).
Idag står det skola i tre timmar på schemat med grammatik test (nervöst!) och thats it. Fler planer för dagen har jag inte direkt. Ska eventuellt inom affären och handla paprika till middagen eller kaffe till frukost imorgon. Jag har nämligen fått mina CSN pengar nu (AS SKÖNT). Så nu överlever jag garanterat.

Dessutom, har jag beställt tele2 abonemang. Sofia, jag ger mig, du kan nu ringa mig gratis :)

Efter den underbara helgen är det dags att betala av min lycka. Jag är pank utan mobil och med ytterts dåligt internet. Imorgon är det dags för skola igen och nu börjar allvaret. Jag ser inte framemot detta! Det finns en miljon saker som måste göras som jag inte vill göra och GAH! Jag blir tokig.

Jag skulle behöva lite motivation... Eller mja, rätt mycket motivation. För just nu gör allt ont.