Jag satt uppe natten lång och jobbade på Johannas födelsedagsfest (vilket var så jävla nice! Borde blir festfixare?!). Men min sömn blev lidade. Jag gick och la mig vid två tiden inatt, somnade som en stock och drömde sött fram tills... PLIIIIIIIIING! på min dörr. Utav ren reflex hoppade jag till i sängen och tänkte SHIT, nu har det hänt något. Men jag steg aldrig upp för att öppna den där dörren... Jag orkade inte. Dessutom! Väntar inte jag besök, så räkna inte med att jag öppnar. En lapp i brevlådan, ett telefonsamtal eller ett sms. Det fungerar jätte bra - så försök det istället... Och låt mig vara ifred i min lägenhet!

Många kanske ifrågasätter det här med att inte öppna dörren. "Blir du inte nyfiken?" är väl klassikern... Och nej, det blir jag inte. Är det tillräckligt viktigt, kontaktar de mig på annat vis. Punkt slut.

Btw! Under tiden jag skrivit detta har personen varit tillbaka redan två gånger och ringt på igen. Men denna gången fick jag en lapp... Hm. Nyfikna?! Jag är lite smått.

"Vi vill in i lägenheten fortast möjligt för att ta ner istappar". MEN JAG VILL INTE HA EN MASSA GUBBAR I MIN LÄGENHET.

Knivig sits.