Det är riktigt skrattretande. Att man går raka vägen in i fällan, om och om igen. Ibland, känner jag mig som en guldfisk med 2 sekunders minne. Man simmar runt i sin lilla skål, och varenda gång man kommer till andra sidan får man hopp om att man kommit till ett nytt ställe. Men ack nej, det är samma träsk som man vandrat i miljontals gånger förr. Frågan som man inte heller kan låta bli och ställa sig, är jag verkligen fast i den här jävla runda skålen, eller finns där en väg ut?

Igår var det fest, chill-krök eller sundsbro reunion - kalla det vad du vill, vantrvides gjorde jag iaf. Inte ens fem år senare, har folket förändras, tagit sig i kragen och växt ur deras herarki. Illa. Som tur är finns det något som kallas för vodka, vilket är en hur bra flykt från verkligheten som helst. Och tro mig, det behöver man, i kombination med kompisar utan liv (som man kan smsa hela natten lång).

Klockan 02.15 kom Robin och räddade mig från helvetet, då var det dags för efterfest i stan. Jag ringde upp Boffe och sen satte festen igång och slutade vid halv åtta imorse. En riktig galen helg, med massa drama och alldeles för mycket tjejer vi inte tycker om.

And i cant fucking wait to go home.

K-town<3