Halva dagen har redan passerat och jag kan knappt fatta att jag faktiskt varit uppe sedan klockan fem imorse. Jag har hittat min manboy här på kontoret också. Riktigt jävla as het. Mamma, whats his number? Men han är säkert upptagen, precis som alla andra kontorsnissar. Det är dom som ryker först från singel-lotteriet liksom. Och jag är ju bara sämst på att koncentrera mig idag. Har lust till att springa ut i det fina vädret och ta lite frisk luft istället för att sitta här och göra mitt jobb. Skulle hemskt gärna vilja slänga allt åt sidan och säga, fuck detta och fly härifrån. Fast å andra sidan... så farligt är inte detta jobbet. Det är faktiskt ganska kul om jag ska vara helt ärlig. Kanske inte själva ekonomi-biten, men att få lov att klä upp sig på morgonen och sedan få njuta av synen av alla kostymnissar är en klockren känsla. Känner mig lite som the superstars in The Hills eller nåt sånt.

Sen, på tal om något helt annat som slog mig alldeles nyss - jag har slutat räkna mina steg! Hemska tanke. Så fort jag kommer tillbaka till K-staden (ikväll) så blir det andra bullar. Då är det 10 000 steg som gäller återigen. För om en månad och några dagar, sitter jag på flyget till Chicago. Och då kan man inte se ut hur som helst inte. Speciellt inte, när Charlene har varit så snäll och delat ut sex till alla hennes kompisar från mig (host). Vi får väl se hur jag ska hantera det när jag väl är på plats... Åh kära Char.