Vilken jävla helg. Helt ärligt, så snurrar allt i skallen, fortfarande - och jag är def helt nykter. Jag är nollställd, clueless, helt borta och totalt förvirrad. Fredag kvällen firade vi Sandras 20årsdag, vilket var jätte trevligt. Tyvärr, var jag själv alldeles för sliten för att njuta till hundra procent. Så det blev en tidig hemgång och lång sovmorgon - för det behövdes. På lördagen, var tanken att jag skulle återvända hem, men efter att Robin insett att han inte kunde komma upp på besök, insåg jag att jag skulle bli tvungen till att besöka Andy på kvällen, för att fira hans födelsedag (en himla massa födelsedagar!!!! GAH). Duktig som jag var körde jag dit med no intentions of drinking. Mja, efter en cider som välkomstdrink var det kört. Så jag bestämde mig för att supa bort de sista hjärncellerna och sova på soffan tills berusningen var borta. En galen kväll som väckte många minnen. Det gör ont i varenda kroppsdel när jag tänker tillbaka på vad jag och Andy hade och vad vi inte har idag. Ousch.

Tillbaka i K-town är det dags för skola igen och idag ger jag allt jag har. Det är upprop och början på den jobbigaste terminen of my life. På schemat står det Phonetics, english grammar and phonology (nej, jag vet inte heller vad det är för något). Efter skolan, blir det tjejsnack hos Johanna och sen beger vi oss till träningen tillsammans. Boxningen is my savior.

Tack för alla fina minnen <3