När man längtar efter kvällen, för att få gå och lägga sig och sova, när man precis vaknat - ja, då vet man att något är fel. Antingen, så har man helt enkelt inte sovit tillräckligt och är därmed trött, eller så har man helt enkelt inget liv att se framemot under dagarna.

Jag känner mig fortfarande väldigt kluven. Vet inte riktigt hur jag ska lösa saker och ting på smidigaste sätt eller om det överhuvudtaget går att lösa, rent praktiskt. Det som legat gnagat de senaste månaderna, börjar kännas på riktigt och precis som jag sa innan måste jag hitta en förändring som gör det bättre.

För att skriva i klartext,
jag vill fortsätta plugga här i Kristianstad, jag vill ha tillbaka mitt jobb i Köpenhamn och jag vill bo i Malmö. Tid är pengar, den enda skillnaden är att pengar går att spara men det gör inte tid. För att detta ska vara möjligt, kommer det krävas flera timmars pendlande varje dag - fram och tillbaka, hit och dit. Kommer det vara värt det i längden? Kommer det göra mig lyckligare? Är det överhuvudtaget lönt?

Om jag levde i en simpel värld där allt var möjligt hade jag börjat packa mina flyttkartonger, sålt lägenheten, flyttat tillbaka till Malmö, till en ny lägenhet med balkong och åkt över bron och krävt tillbaka mitt jobb på Magasin.

Vill man så kan man?