Lite komiskt är det.

Jag vet inte hur jag klarar det. Efter tio timmars jobb med feber, hosta och huvudvärk är jag så gott som död. What keeps me going is MIN RESA TILL CYPERN. Kan knappt fatta att om tre dagar får jag träffa Sofia, min älskade Sofia!!! Och Carro, underbara Carro!!!

Har funderat en del och kommit fram till att ibland måste man ta det sura med det söta. Allt kan inte alltid gå vägen. men i slutendan är det värt vartenda tår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0